När är det rätt att lägga sig i?

När är det rätt att lägga sig i?

I vårt land har vi en lag som säger att när ett barn far illa måste man göra en orosanmälan. Tex när skolpersonal misstänker att tex ett barns blåmärken inte kan bero på annat än att en vuxen utsätter den för våld.

Det finns säkert många tillfällen då det är förknippat med skyldighet att lägga sig i och anmäla.

Med det sagt är det inte lika med att det är enkelt att lägga sig i. Hur logiskt det än är så kan det vara svårt att veta och förstå hur man gör det bäst.

Vi faller allt för ofta in i en försiktighet. Det är nog bra men inte om det aldrig blir att man lägger sig där man verkligen behöver lägga sig i.

Men det finns dom lägena där man inte ska lägga sig i. Men nyfikenheten blir allt för stor. Man ”måste bara veta”.

Men när en människans säkerhet står på spel måste det vara rätt att lägga sig i.

Och kanske är det ändå så att den bästa vägen är att göra det. Hellre en gång för mycket än en gång för lite.

Visst är det sant att det är inte sant att det alltid är rätt att lägga sig i. Men det är troligen större behov av att lägga oss i än inte göra det alls.

Om det görs med en stor portion omsorg och ödmjukhet så brukar det bli bra.

Sådan besvikelse …

Med en sådan rubrik kan man tro att det är hv71’s senaste match mot Färjestad jag syftar på. Förlust med 2-6. Jobbigt och en klar besvikelse. Men det var inte det jag syftade på.

Nä det var något helt annat.

Jag köpte en, för mig, ny lakritsgodis. Lite kul och spännande. Jag har ju en liten last att jag tycker rätt bra om lakrits.

Men vilken besvikelse. Inte tillstymmelse till lakritssmak. Vilken miss.

Sådant är livet ibland. Vi kan bli riktigt besvikna. Känna att allt är hopplöst dumt. Förhoppningar som grusas. Löften som inte blir av. Det man trodde skulle bli något gick om intet.

Men en sak är säkert. Livet går vidare. Det är inte kört. Det rasar inte ihop. Lyft på hatten och gå vidare. Lämna besvikelserna bakom dig. Blicka framåt. Låt framtida tillfredsställelse och tillfällen av belåtenhet uppta ditt fokus. Man brukar säga att efter regn kommer solsken. Det kommer alltid bättre tider. Så gå fort framåt. Sitt inte kvar i besvikelsen. Sök nya segrar istället. Du är värd så mycket mer.

Året var 1981….

När man blickar tillbaka på livet inser man att man varit med om mycket. Livet har gått och går fort.

Minns den där tiden då jag skulle välja linje på gymnasiet. Då, på den tiden, valde man yrke för hela livet. Idag väljer man för en tid, eller så kan man alltid byta spår. Inte på 80-talet. Då var det mer permanenta lösningar och val.

Jag valde sjukvård och undersköterska.

Hur gick det då? Jo, jag jobbade typ 5 år inom sjukvården. Sen blev det byte av spår.

Jag började jobba inom frikyrkan, pingströrelsen. Under ca 20 år på olika platser.

Sen blev det byte av spår igen. Det blev mestadels second hand och bistånd. Nu har det gått 10 år på det spåret.

Jag som föddes in i en tid då man valde ett spår för att stanna där inser att så blev det inte. Det blev förändrade spår i alla fall.

Minns att när jag valde mitt första spår så var det inte enkelt. Det var ju ett livsval som inte fick gå fel. Minns att det var många tårar och många böner innan jag valde.

Det som fascinerat mig genom åren är att det valet, även om jag inte stannade i det, har varit en genomgående röd tråd genom livet. Så på det viset har det varit ett livslångt spår.

Att välja väg är något vi gör både medvetet och omedvetet. Val som för oss in i det som är tänkt för oss. För på något sätt tror jag att vi leds framåt hela tiden. Även om det innebär flytt eller bo på samma ort hela livet.

När vi lever i längtan om att vara på rätt plats i rätt tid i livet brukar det bli så. För mig har det varit en bön från början. Även då, 1981, då jag gjorde ett av mina första viktiga val. Hur är valen ser ut framöver så är det samma längtan och önskan.

Kanske känner du igen dig i det. För mig har tilliten till Gud varit stor i det. Och viktigt för mig.

Man kan sammanfatta det i en sång som denna:

Herre, led mig dag för dag!
I din vilja vill jag va’
Om det än genom lidande bär
När min vandringsfärd syns lång
Jag dig beder gång på gång
Herre, led mig dit hem där du är

För min vandring här på jorden har sitt mål i himlen. Men den destinationen får gärna vänta många år. Under tiden ber jag ”Herre led mig dag för dag i din vilja vill jag va.”

Det där med att gå i pension kanske dröjer längre än man trodde

Alltså jag älskar att jobba. Men jag tänker att man kanske ändå inte ska göra det ända tills man dör…..

Att pensionen ska jobbas ihop förstår jag. Absolut. Men om staten och regeringar inte kan skapa ett bättre system som gör att man kan gå i pension i en skälig ålder ska det inte drabba folket.

Kan man ha den åsikten? Jo, men den håller säkert inte fullt ut.

Men det måste bli en förändring. Den grupp som tjänar klart mer än genomsnittssvensken fattar beslut som inte drabbar sig själv. Som har dom ekonomiska musklerna att gå i pension tidigt. Som kan avsluta sin tjänst efter et ex antal år och ha bra lön resten av livet utan att göra någonting mer. Dessa representanter som är valda i val behöver fundera ett varv till.

För den som slitit ut sig i sitt tunga arbete är detta vansinne. Den som kan och vill ska naturligtvis kunna få jobba. Men det måste finnas ett system som klarar dom som är slutkörda i sina kroppar.

Tanken var väl att jag ska gå i pension 2031. Då jag fyller 65. Sen blev det visst 2033 vid 67 års ålder. Men i denna förändringens vindar kan man nog fundera när det blir möjligt. Nu känns det som att det blir 2035 69 år gammal. Jag vet inte riktigt om jag gillar det……

Men visst, 16 år till….. kan funka….

Somliga bygger murar

Minns den där resan genom Tyskland. Vi var på väg ner till Italien med en orkester jag spelade i. Vi skulle besöka en annan orkester i Merate.

Vi åkte nära gränsen till Östtyskland. Kom rätt nära staketet vid gränsen. Där gick man och patrullerade. Året var 1985 tror jag.

Några år senare faller muren. 1989. 9 november. Den frihet det innebar var enorm. Det ingen trodde var möjligt blev möjligt.

Idag byggs det murar på många platser på vår jord. Vi har inte lärt oss vad dessa murar för med sig i sin förlängning.

Men somliga murar byggs också mellan människor men dom är osynliga. Men lika fullt verkliga. Lika kraftfulla. Och lika svåra att riva. Men så ödesdigra. Attityder. Reaktioner. Försvar. Rädslor.

Vi behöver reagera varje gång dessa murbyggen tar fart. Hinna slå ner ”stenarna” innan muren hunnit vuxit sig hög och stark.

Vi behöver ett öppet landskap. Inte murar som låser oss inne.

Fysiska murars kostnader skulle vi kunna använda till bättre saker. Som tex mat åt dom som svälter eller sjukvård till alla.

Den kraft det innebär att bygga murar mellan människors relationer skulle användas till att skapa harmoni mellan oss istället.

Så låt oss riva murar istället för att bygga nya.

Vänliga veckan…… kanske kan sätta avtryck resten av året 😃

Vi har rätt många olika dagar. Kanelbullens dag, alla hjärtans dag, geléhallonens dag, gamla vänners dag, sjusovardagen, kladdkakans dag och många många fler.

Men när det handlar om vänlighet handlar det om en hel vecka. 7 hela dagar i sträck.

Kanske kan det få stryka under hur viktigt det är att vara vänlig. 7 fullkomlighetens tal.

Vänlighet – innebär att vara trevlig och tillmötesgående i sociala situationer. Omtanke, empati, förståelse, omsorg, se, hygglighet, älskvärdhet, snällhet, välvilja, godhet är bara några ord som beskriver vänlighet.

Det är inte bara denna vecka sim vänlighet behövs. Det behövs alla dagar året om. Så kanske denna vecka kan vara en bra uppvärmning för resten av året.

Det handlar inte bara om att vara vänlig i handling. Det handlar också om att tänka gott om varandra. Det brukar ju smitta av sig. Och det skapar en inre kraft hos oss att vara just vänliga.

Så låt oss överglänsa varandra i vänlighet. Inte bara denna vecka utan resten av året.

Kolla gärna in Herregud & Co där bilderna är ifrån.

Varför höja miljöskatter när man kan bygga mer miljövänligt?

Ibland tror jag att staten hellre ser möjligheten att höja miljöskatterna än att lösa själva problemet.

På så vis kan man rättfärdiga alla skatter på drivmedel mm.

Man kan i stället börja från andra hållet. Se till att vi får miljövänliga alternativ. Satsa på det.

Helt klart är att det finns fler bilar idag som inte påverkar miljön så dåligt som alla gamla bilar gjorde. Bränslen blir bättre. Byggprocessen blir bättre. Vi får en allt bättre och miljövänligare bygge än förr.

Se till att gamla miljöbovar slussas ur systemet fortare. Skapa energisnåla och miljövänliga alternativ.

Satsa på det mer än att straffa med massa skatter. Man åker inte bil mindre. För man måste använda den. Eftersom det finns inga andra alternativ om man tex bor på landet.

Så sitt inte och klaga på den som inte har andra alternativ att välja på. Använd den energin till att istället skapa bättre alternativ. Subventionera inte Tesslor till dom som ändå har råd att köpa denna extremt dyra bil. Subventionera den istället till den stora massan. Då är saken biff. Om bara produktionen var mer miljövänlig på denna bil.

Jordens regeringar kan göra offensiva val. Att skapa bra förutsättningar till att bygga en miljövänlig struktur. Lägg tex en del av av alla pengar som läggs på vapen tex. Det finns mer som stat och regering kan omdisponera för att skapa en bra miljö.

Punkt. .