För ett år sedan gick jag på min hittills första och ende fotbollsmatch. Det var IFK Norrköping mot Örebro. Då kämpade IFK för att stanna kvar i högsta ligan i vårt avlånga land. Det var liksom att vinna eller försvinna. Inte var det fullt hus på arenan. Det var många stolar som stod tomma. Minns att jag tyckte det var lite pinsamt. Örebroklacken kunde göra sig hörd trots att dom var så få. Det tyckte jag var rätt märkligt.
Man kan lugnt säga att det var precis tvärtom i sista hemma matchen. Då var det utsålt. Nu i serieledning. Vilka kontraster.
Kan bara konstatera att det är klart enklare att heja och supporta ett lag i medgång. Matchen jag såg vann dom och säkrade nytt kontrakt. Och tur var väl det. Annars hade dom inte varit där dom är idag.
Jag vill påstå att matchen för ett år sedan var nästan viktigare än matchen idag. Den la grunden till dagens möjlighet att ta hem titeln.
Allt för ofta är vi medgångsmänniskor. Vid motgång lämnar vi in. Då gör vi något annat. Sällan lämnar vi i medgångstider.
Kanske är jag lite annorlunda i detta. Jag tror att det är bättre att lämna över i medgångstider. Det blir mycket bättre för efterträdaren. Att få möjlighet att få rida vidare på den vågen ger ett så bra avstamp mot ännu bättre tider. Självförtroendet växer. Man mår så mycket bättre av det. Det gläder mig så mycket.
Att stå kvar i motgång kostar mer. Det betyder oerhört för den som lever mitt i motgången. Det är där något fint skapas för tiden då det vänt. Där svetsas man samman.
Nu hejar vi på IFK Norrköping. Om änglarna vinner och Norrköping kommet tvåa är det inte fy skam det heller. I ljuset av förra säsongen är redan IFK Norrköping klart vinnarna.
Pedher´s blogg 