Alltså, jag bara funderar lite ……
Det är inte bra att leva i det förgångna. Det är så lätt att fastna i att det var bättre förr. Hur vet man det? Man har ju inte sett hur framtiden kommer att bli. Den kan ju faktiskt….
Minns man rätt när det gäller det förgångna? Är det inte risk att man förskönar minnet? Eller man kanske helt enkelt bara minns fördelarna och dom bästa sidorna?
Kan det vara så att det helt enkelt inte skett det man tror har skett och så bygger man sina tankar på något som faktiskt aldrig har hänt. Man utgår från något som antogs vara bättre förr men faktiskt aldrig hänt. Så påverkas vi av något som i själva verket aldrig har hänt. Troligen styr det oss då att hantera framtiden utifrån en felaktig grund.
Så kanske det vore bäst att bara lämna det förgångna bakom sig. Det får kanske tom läggas där minnen suddas ut. Så att det inte längre på påverkar oss i någon större utsträckning.
En slutsats man då kan dra är väl följande: En urdrucken kaffekopp existerar inte. Det är bara dom kommande som räknas. Därför är det alltid rätt tid för en kopp kaffe. Man har ju aldrig druckit någon kopp kaffe. Typ.
Pedher´s blogg 