Jag har ett tips vad du kan göra med alla mynt du sparat….

Det är många mynt som blir obrukbara i sommar. 

Jag upptäckte att ska jag lösa in dom kostar det rätt mycket.

Jag har ett bra förslag på vad du kan göra med dom. 

Lägg dom i en bössa som samlar in pengar för att lindra nöden på Afrikas Horn. Kolla in en Erikshjälpsbutik. Där finns det en bössa du kan stoppa dom i. I den butik jag jobbar i så finns det den möjlighet. Det är troligen lägre avgift för oss att lösa in dom än vad din bank tar i avgift. 

Låt oss tömma våra myntburkar där hemma till förmån för att lindra nöden på Afrikas Horn. 

På lördag den 1 april går hela dagskassan i den butik jag jobbar i och ca 50 st till av Erikshjälpens butiker. Ett köp den dagen ger mersmak. 

Däckbyte – ett viktigt fäste mitt i farten

Så var det äntligen gjort.  Vinterdäcken är bytta mot sommardäck. Ett klart vårtecken (som ganska snart kan bli ett dumt val om det blir snö igen). Men det är en ljuvlig känsla. Att vinterdäcken inte gör sig bäst i sommarväglag är ingen överraskning. Så det är skönt att dom är bytta nu.

Att ha rätt fäste är ju så viktigt. Hörde om formel 1-loppet som gick nyss. Däcken höll inte så länge en av chaufförerna hade hoppats på. Så det blev till ett däckbyte som troligen kostade segern. Ju fortare man kör desto viktigare blir hur fästet är. 

Så är det i livet. Vi behöver se till att vi har ett bra fäste. Annars kör vi i diket. Ju fortare och bättre livet går desto viktigare blir det att se till att man har ett gott fäste. 

När Bibeln talar om fäste i livet talar den direkt inte om bildäck men om ett ankare. 

I detta hopp har vi ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förlåten, ‭‭Hebreerbrevet‬ ‭6:19‬ ‭SFB98‬‬

Detta fäste handlar om att våra liv har ett fäste som gör att när det blåser omkring oss så står vi upp emot det. Detta fäste handlar om ett hopp som gör att vi har något vi kan se fram emot. Något som gör oss uthålliga, tålmodiga och vad vi än går igenom så tror vi att det ska gå. 

Så att ha sitt liv fäst, i tron, med ett ankare i himlen gör livet tryggare. Vår framfart har dom bästa förutsättningarna. Som att vi har satt på nya bra däck på livet. Ett sådant däckbyte borde alla göra. 

Just nu är hjärtat fullt av nöd

Det är svårt att släppa tänket på nöd när hjärtat är fullt av detsamma. 

Fick i går morse rappper om mammor som försöker ge sona barn något att äta men det finns ingen mat att ge. Det finns verkligen ingen mat att ge. 

Så är läget i Sydsudan just nu. Man kan inte blunda för det då. 

Just nu har vi möjlighet att få föra in mat till många människor. Lyckas man få tag på 40 ton mat kommer det att öppna möjligheter till nästa steg. Då kommer man kunna öppna en väg in till ett område där 50000 människor bor och är i stor nöd. 

Många fler berättelser finns det. Där man kan slåss för några teblad för att få något att ”äta”. 

Så förlåt att jag ber dig igen. Men nöden är så stor. Såå grymt stor.  Snälla , var med i att göra något. 



Här är två bra vägar! Tack för att du vill vara med

”Bara jag kommer fram först så….”

Landade hemma efter en färd genom Jönköping efter jobbet igår. Det var kaos i trafiken. En lastbilsolycka i Göteborgsbacken var orsaken. I riktning mot Göteborg. Det var kaos överallt. 

Bara jag kommer fram först så….

Det är intressant när man ser hur vi kan fungera i trafiken. Det där med att köra ”blixtlås”, släppa fram varandra är något vi skulle behöva träna på. Många rondeller är det i stan. Så länge vi försöker att vara vänliga och tillmötesgående så funkar det ju ändå rätt okej. Så kommer den där föraren som tänker ”Bara jag kommer fram först så….”. Så blir det tvärstopp. Ingen kan komma runt i rondellen för vederbörande har kört fram för långt och stänger hela möjligheten till att andra ska kunna komma iväg så att just ”han” kan komma iväg (Han, för det är rätt stor övervikt på det manliga könet som verkar tänka just så ). 

Bara jag kommer fram först så….

Jag tror att om vi tänker för mycket att ”Bara jag kommer fram först så….” så blir det problem för dom allra flesta. 

Vi behöver tänka mer ”vi” än ”dom”. Vi behöver vara mer generösa och se andra för oss själva. 

Det intressant i trafiken att när vi tänker mer ”vi” och tänker andra före oss själva så blir så mycket enklare i trafiken. Det flyter på bättre. För då blir alla mer uppmärksamma på att det ska flyta för alla än bara för sig själv. 
Vet du, jag tror det gäller på fler områden i livet. På fritiden så väl som på jobbet. 

Problemet i går var ganska långt ifrån där jag åkte. Men det påverkade hela Jönköping. Skulle tro att köerna norr ifrån ringlade sig säkert en bra bit upp emot Huskvarna (två-filsväg) och kanske tom upp mot Gränna. 

Så är det i livet också. Det vi gör påverkar många fler än vi tror. Om vi bara ville se och förstå det så tror jag att vi skulle vara mer återhållsamma med våra manövrar ibland. 

Låt ”viet” gå före ”jaget” så kommer det att fungera så mycket bättre. Annars faller vi allt för ofta på eget grepp. 

Be om hjälp så känner sig vederbörande sig behövd

Be om hjälp så känner sig vederbörande sig behövd

Tänk om vi kunde be om hjälp lite oftare. Jag tror alla skulle må bättre av det. 

Det motverkar andan av att var sig själv nog. Likaså kommer begreppet ”kan själv” kännas som ett historiskt fornminne. 

Man kommer att upptäcka hur mycket roligare det blir. Man kommer att söka sig till varandra och ensamheten blir mindre ofta. 

En annan upptäckt jag tror vi kommer få insikt om är att man kan göra en sak på så många olika sätt. Tom bättre än det sätt jag själv tror är bäst. Faktiskt. Tro det eller ej. 

Den som får hjälp känner sig viktig. Att den har något att tillföra. Känner sig efterfrågad. Den kanske tom vågar be dig om hjälp en annan gång. 

Att erkänna för sig själv att man behöver hjälp gör något gott inom oss. Vi inser vår begränsning och ser att möjligheterna finns utanför oss själva. 

Ska vi bestämma oss för att slänga bort åsikten ”kan själv”? Istället bestämmer vi oss för att se varandra som en tillgång. Någon som kan göra skillnad i våra liv. 

Att hjälpas åt gör livet så mycket enklare, roligare och bättre

Det är klart värt att pröva i alla fall. Vad kan egentligen gå fel? Egentligen ingenting. Säger någon nej finns det säkert någon annan som vill uppleva att man är behövd, att man kan göra skillnad i någons liv och själv får så mycket tillbaka. 

Söndagstankar – Gamla råmärken

Jag tror inte att ”det var bättre förr” eller ”bara det nya är gott nog”. Att tänka nytt och tänka för vår tid är viktigt. Vi måste transformera gamla sanningar in i den nya kontexten vi nu lever i. Vi behöver bibelöversättningar som talar vår tids språk. Gamla råmärken måste översättas till vår tid. 

När det är sagt behöver vi samtidigt notera ”till vilket pris”?

Såg en ansats till detta hos min gode vän Joakim Freiman på Facebook. Tack Joakim. Idag behöver vi andliga vägledare som kan ta ut riktningen och visa vägen genom snåriga vägval i den allt mer mångfasetterade andliga kontexten. 

Det är allt för lätt för oss att vilja själv skriva in vad det ska stå på vägskylten. Vi vill själva rita kartan som leder till det vi vill kalla himlen. Vi vill tillskriva allt vad Gud är och skall göra. Så skapar vi oss en egen Gud med en egen himmel och en egen religion. Något som kommer att i slutänden vara ett luftslott med en återvändsgränd som resultat. 

Så luras vi att tro att vi kan göra vår egen väg till det andliga. Det andliga finns redan och vi har atr förhålla oss till det. 

Jesus säger att han är vägen sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern, alltså himlen, utom genom honom. Vi kan inte ändra på det. Då blir det en alternativ sanning som kanske passar oss bättre men kommer visa sig vara en obarmhärtiga osanning. 

”Flytta inte en gammal gränssten (råmärke) som dina fäder har rest.” ‭Ordspråksboken‬ ‭22:28‬ ‭Det är ett ord att lita på. 

Vi behöver idag andliga vägvisare som på ett tydligt sätt kan lotsa oss igenom den snårskog av andlighet och nytolkningar som vår värld är fylld av idag. Andliga vägvisare som kan översätta dåtidens välsignade vägar till nutidens kartbild. Att kunna lämna vägens marginaler av lagiskhet och felkörningar till att att komma upp mitt på vägen. Då kan vi hjälpa andra att hitta vägen till himlen. 

Det där med att ställa om tiden….

Som jag uppfattar detta med att ställa om tiden är det bara så onödigt. För mig är det okej att vi struntar i att ställa tillbaka klockorna i höst. 

Det tar för lång tid att ställa om min inre klocka helt enkelt. 

För dom som jobbar natt i natt är det väl ok. Kommer hem en timme tidigare (fast ändå samma tid 😳🙄😬) Men betänk dom som jobbar natt när vi ställer tillbaka klockorna. Alltså det är inte rättvist. 

Förstår att du som är vän av ordning tycker att det blir fel att vi mister en timme om vi helt enkelt låter sommartiden vara fr.o.m. nu. För min del bjuder jag på den. (Jag har ändå då mycket övertid 🙈) Vi kan låta den bara försvinna. 

Minns att när barnen var små var det ju inte helt enkelt med denna omställning. Så för barnens skull ( och barnperspektivet är ju viktigt, eller hur alla erikshjälpare) kan vi slopa att ändra tillbaka tiden. 

 

Jag tycker vi behöver en timme längre ljus även på vintern. Så behåll sommartiden och gör den till normaltid. För någon vintertid finns det ju inte. 

Hur som helst….. Att ställa fram klockan påminner oss om att sommaren är på gång. Det kan ju vara ett skäl till att göra det varje vår. Jag längtar verkligen efter sommaren.