Så kom samtalet som överraskar så att man blir stum. Luften går ur. Blicken blir tom.
Ett bokat möte man ser fram emot men vederbörande kommer inte. Man väntar. Undrar. Söker upp men inget svar. Andra söker och funderar ….
Så kommer samtalet. ”Han finns inte mer, han är död” Så hastigt. Inte väntat. För mig kanske inte den närmaste vännen men ändå mött honom flera gånger. Så finns han inte mer…. så konstigt. Så märkligt.
För den som stod ännu närmare, barnets far, moderns son, för dom var det naturligtvis ännu mera skakande och så fruktansvärt.
Att mista en nära vän är inte lätt att beskriva. Den tomhet det är kan bara beskrivas på djupet genom att ha upplevt det.
Om det är väntat kanske man möjligen kan förbereda sig något. Hastig – så fungerar det inte alls att förbereda sig.
Men det väcker djupa tankar…..
Hur förbereder man sig? Hur tar man emot budskapet om någon nära går bort hastigt? Visst kan man på något sätt förbereda sig men fullt ut tror jag det inte går att göra det.
Men det man kan göra är att ta till vara den tid man har. Att ta dom möjligheter man får. Livet är möjligen långt. Men det kan också bli alldeles för kort. Så ta vara på den tid vi har.
I ljuset av en sådan erfarenhet är det mycket annat som bleknar. Många bekymmer känns mindre viktiga. Många frågor får en annan dimension. Mycket prat känns som att man kan låta vara osagt.
Idag blir min bön….
🙏 Herre , sänd din tröstande ängel till det barn som mist sin pappa eller mamma. Trösta den mor som mist som son eller dotter. Herre , trösta den som mist en nära vän. Herre, du som är den ende som kan känna med oss i djupet. Trösta du som kan lyfta från den den djupaste grop av sorg. Amen 🙏
Pedher´s blogg 