Gått före

Denna helg kan kännas rätt sorglig. Många tänder ljus på gravarna. Man tänker på dom som gått före.

Gått före

Ja, vi säger gärna så – gått före. Ett varmt utryck för att tala om döden. Respektfullt på något sätt. Men vad betyder det egentligen?

Det betyder ju att någon vi känner har dött. Vi tänker att den gått in i den eviga världen före oss. Vi skall alla den vägen vandra. Vilket innebär att dom går före och vi kommer efter så småningom.

I min tro är döden ingen definitiv skiljeväg. Jag tänker att vi kommer att återse varandra. Det gör att när någon dör blir visserligen sorgen stor men trösten om ett återseende bär sorgen på ett varmt och barmhärtigt sätt.

Någon går verkligen före och jag vill följa efter en dag. För målet, där vi kommer att mötas, är min tros fullkomlighet. Det är där jag vill vara när tiden är moget för det. Där kommer jag inte bara möta dom som gått före. Jag kommer att möta den Jesus jag tror på.

Alla helgonahelgen blir då inte bara mörker. Det finns ett ljus som skimrar över det. Inte bara ljusen på gravarna. Inte bara hoppets ljus inom mig. Utan Guds ljus om en ljus framtid lyser fram.

Det är stort att kunna vila i det när döden tränger på.

Efva Nyström och Lars Andersson sjunger en sång som Anders Börjesson – ”Vi ska ses igen” ”Minns du sången” hade den i ett av sina program. (Lyssna gärna via länkarna) Refrängen säger så här:

Jag har en tro, som ger mig tröst och styrka
Att vi ska ses igen, när tiden tagit slut
Trots att skiljas var så svårt, så vet jag att du lever i ett ljus
I det hemmet som vi kallar faderns hus

Vi kan få följa efter när vår tid är inne. Redan här och nu kan vi få förbereda oss för det. Genom att äga en personlig tro på Jesus. Denna helg påminner oss om vikten av det.


Idag ber vi för riksdagsman: Ludvig Aspling (SD)

Gått före….

Det finns vissa dagar på året som i traditionen är rätt mörka och sorgliga dagar. Långfredagen och denna dag som inne är – alla helgons dag.

Men för är dessa dagar mer ljusa än mörka. Idag tänker vi på dom som gått före. På dom som fått avsluta sitt jordeliv.

Man fylls av tacksamhet för dom man tänker på. Deras jordeliv gav ett exempel.

Minnen från dom vi minns påminner oss. Dom får händelse spelas upp som en repris för vår inre syn.

Men denna dag ger mig också hopp. Hopp om en värld bortom detta liv. Bortom det vi kallar död. För oss som har en tro blir döden inte definitiv. Vår tro ger oss ett hopp om himlen och ett evigt liv. Därför blir inte döden en skiljeväg och ett farväl. Det blir mer av att någon går före med ett ”på återseende” på läpparna. Och vi kommer förr eller senare efter.

Denna dag påminner oss livets skörhet. Om livets begränsing. Men hoppet väcks om ett ny land av evighet. Där vi får leva i en klart bättre miljö än denna jord. Hur vacker den än är. Där ingen sjukdom finns. Ingen sorg. Idel glädje.