Alltså jag och kiropraktorer har inte haft dom bästa relationer. Nu är det väl i ärlighetens namn inte dom som haft bekymmer med mig. För jag har inte besökt någon förrän i denna vecka. Nej, det är jag som haft problem med dom fast jag aldrig träffat dom. Så är det. Hur tokigt det än låter.
Min bild av dom är att dom vrider och bänder och kan göra väldigt mycket illa. Att det är livsfarligt att besöka dom. Till detta är jag troligen för kittlig på ryggen. Trott mig ha svårt att slappna av så jobbet vederbörande ska göras misslyckas.
Nu har jag ett erkännande att göra. Dom är inte alls så farlig. Rätt snälla. Visst, han tyckte jag kämpade emot lite. Inte konstigt. Jag hade ju så svårt att lita på honom. Men han lyckades. Jag är inte färdigbehandlad men vilken skillnad. Vad som hade hänt? Jag lyfte ett stort tungt skåp på jobbet. Det ångrar jag idag. Men nu ska det bli bättre.
Kanske visar detta på det typiska ibland. Vi gör oss en bild av någon. Vi tror att den inte är trevlig. Eller så tror vi att person som verkar må dåligt inte vill att någon hör av sig. Vi skapar felaktiga bilder på situationer och på relationer. Bilder som förstör och hindrar. Så blir det låsta positioner.
Kanske skulle vi fundera lite på om den bild vi har på någon eller något har med verkligheten att göra. Har vi missförstått? Påverkats att tänka på ett felaktigt sätt? Är det dags att revidera den bilden?
Jag är glad att jag vågade utmana min felaktiga bild på kiropraktorerna. Vad ska du våga utmana?
Pedher´s blogg 