Kökssoffan är väl en fantastisk bra soffa?! Den fanns troligen mest ”förr” men finns kvar i somliga kök fortfarande.
Tänk förr, då var den en sovplats för någon. Minns du Lina i Emil i Lönneberga? Där, i köket, hade hon sitt jobb och sitt sovrum. Där satt man och åt sin mat men hade också sin nattsömn. Och inte var det bara kökspigan Lina som hade det så. Jag vet om flera som hade sin sovplats i en kökssoffa.
Den kunde också expandera så att man fix rum med två personer. Inte så dumt när lägenheten var liten och familjen var stor.
Denna praktiska soffa blev väl mer och mer en förvaringsplats. Tänk vad mycket man kan få i i en sådan låda. Mjölet, sockret eller vad nu köket behövde ha i lagret. Kanske lakan och dukar. Ja, den har många olika möjligheter.
Men kanske den ändå fyller sin bästa funktion genom att samla familjen och vännerna vid matbordet. Intressant med denna soffa är att den verkar ha en dragningskraft. Den drar helt enkelt folk till sig. Om den står i ett kök eller i ett kafe. Det är helt enkelt något speciellt med kökssoffan.
Varför har den en sådan dragningskraft? Vad gör att vi gärna hellre sitter i den än på en stol?
Är det soffans historia? Det är inte ovanligt att den går i arv i generationer. Den kanske målas om. Kanske får ny stoppning och tyg. Men den överlever år efter år. År efter år.
Är det soffans praktiska möjlighet som gör att man kan inte helt enkelt göra sig av med den?
Är det rymden den har? Många kan sitta i den. Man kan ligga på den. Man kan liksom känna att man får bre ut sig lite på den?
Är det soffans inbjudan till att lata sig? Som Kronblom tex. Hans pose är väl mest känd för att ligga på en soffa. Där kan man med gott samvete ta en middagslur efter maten.
Kökssoffan har ofta en berättelse. Betänk bara alla olika människor som suttit i den. Betänk alla samtal som förts där. Tänk alla drömmar som drömts i den. Det är en historieberättare som står där i köken. Minnen spelas upp. Roliga händelser. Kanske också några sorgliga. Tänk alla måltider den kan berätta om.
När jag googlade ’kökssoffa’ hamnade jag i en märklig berättelse. En kökssoffa som hade följt med hela livet. Där mannen hade en önskan att få begravas i soffan. När han dog blev det möjligt. På något sätt är kökssoffan hela livets soffa.
Inser att mitt kök är i minsta laget för en kökssoffa. Å andra sidan har jag ingen soffa som bär ”min” historia bakåt i tiden. Den som har en sådan historie-soffa kan skatta sig lycklig.
Kökssoffan är en kär klenod. Dess historia är väl värd att bevaras. I en teknologisk tid som denna behöver vi dess motpol. Vi får aldrig glömma vår historia. För kanske är det så att den rent av började i en kökssoffa. . . .
Pedher´s blogg 