Det är något alldeles speciellt…

Rätt ofta säger vi det på jobbet när vi får in ovanliga och rätt högt värderade saker. Vi kan ibland använda så många ord om extra fina saker att jag tror vi kommer få brist på dom. Vad ska vi säga när det kommer in ännu finare saker? Fintfintfint? Extra ordinärt fint? Ja, det kan ibland vara lite svårt att uttrycka det man verkligen känner.

Det är något alldeles speciellt…

Så kan det också vara mellan oss människor. Det är lite mer än att slänga ur sig något på alla hjärtans dag. En dag som troligen affärsrörelserna älskar. Får sälja mycket inför en sådan dag.

Det är också svårt att uttrycka att någon är speciell. Så lätt att missförstås. Blandar ihop känslor med upplevelse.

Men en äkta vänskap är något speciellt. Kan till och med vara svår att värdera. För värdet går inte att sätta. Det är ovärderbart. Sann vänskap överglänser så mycket. Ibland hör jag folk säga att man ”känner ”någon””. När det väl kommer till kritan så känner man till vem det är. Men man har ingen relation eller vänskap. Men lite slarvigt blir det att man känner den.

Jag tänker att vänskap är något som är mer än bara känna igen någon till utseende och tex kändisskap. Det är mycket djupare än så. Jag är verkligen tacksam för vänskap.

Det är något alldeles speciellt med sann vänskap.

När du funnit förtroendet i sann vänskap – gör allt du kan för att bevara det. Det är en ovärderlig vänskap. Finns inga prylar som kan väga upp det. Ingen karriär. Inget fett konto. Det är nåd. Går inte att köpas. Går inte att tvinga sig till. Bevara det närmast hjärtat. Där hör det hemma.