Visst är det lätt att hålla mycket av det vi möter inom oss. Utan att bearbeta det med någon.
Inte allt vi möter i livet måste bearbetas. Men endel är bra om vi gör det.
Det första jag tror vi behöver göra är att sätta ord på det vi möter. Alltså att beskriva det som det verkligen är. Sätta namn på det. Då blottlägger vi det för oss själva. Det blir lättare att identifiera det. Möjligen lättare att förstå det.
Vi avslöjar det sin rätta identitet. Det är så lätt att skylla på annat. Bortförklara. Missförstå.
Men när vi sätter rätt ord på det vi möter och upplever har vi kommit långt. Det är först då vi kan möta och bearbeta det på bästa sätt. Då behöver vi inte famla i det tomma intet. Inte angripa det vi trodde det var och på så vis missade målet. Då kan vi komma från rätt håll på rätt sätt.
Troligen är först då vi kan lägga det bakom oss och gå vidare i frihet. Först då kan vi hantera och förhålla oss till det på ett bra sätt. Det är först då det kan sluta ge smärta i själen. Såren läks. Livet återvänder.
Att sätta rätt ord på det vi möter och upplever är nyckeln till en fruktsam förändring och upprättelse. Det är först då nåden från oss själva förvandlar vårt liv. Vi försonas med oss själva.
Pedher´s blogg 