Det är något särskilt att talas vid under vägen. Har upplevt hur mycket bättre ett samtal kan bli när man tar en promenad.
Jag tror vi behöver sådana samtal under livets väg. Förtroliga samtal. Samtal som uppmuntrar. Samtal som stöder.
Vem bjuder du in till ett sådant samtal? För ibland behövs det en inbjudan till dom samtalen. Men tänk om dom bara blev av. Spontant.
Vad skulle du behöva talas vid om? Vad ligger överst hos dig? Det är sådana samtal som går på djupet. Man slår följe i ämnet och behovet. Går en sträcka ihop. En sträcka i varandras behov.
Det finns samtal som bara är prat. Men det finns också samtal som kan förvandla situationer. Prat har vi nog av. Dessa samtal blir ytliga. Allt för ofta med en bismak när det avslutats. Samtal som är en närhet i kommer att bestå. Länge.
Emmausvandrarna är kända för sitt samtal på vägen. Dom förundrades över vad dom varit med om. Så slår Jesus följe med dom. Jag tänker att det är just så det går till. I vårt samtal efter vägen så slår Jesus följe med oss.
Verkligt möte överträffar allt
Det är i verkliga möten man kan nå varandra på djupet. Där ser vi varandra. Varandras reaktioner blir tydliga.
Vad behöver du talas vid om? Gör vad du kan för att få till sådana samtal. Att talas vid under vägen gör gott. Det hjälper oss framåt.
Pedher´s blogg 