Vi har just ”avslutat” insamlingen till världens barn. En så oerhört viktig insamling. Att hjälpa barn är så viktigt. Det är dom som inte kan påverka den värld som dom föds in i. Den värld vi vuxna har påverkat hur den är idag.
Samtidigt som denna insamling går finns det ju så många fler. Det är rosa bandet. Det är mustasch-insamlingen. Det cancergalan. Faddergalan. Insamling till katastrofer. Kanske har jag fel i min lista. Jag har säkert glömt den viktigaste.
Alla dessa galor och insamlingar visar på hur stora behoven är. Och det verkar som att behoven aldrig kommer att fyllas helt och hållet.
Samtidigt som jag gläds så oerhört mycket åt att det kommer in rekordsummor i dessa insamlingar så är det sorgligt att det ska behövas. Att vi 2016 ännu inte har kunnat lösa tex barns rättighet till vatten, läkarvård, skola och växa upp utan att det är krig utanför knuten. Varje år möts vi av hur katastrofer där fattiga länder inte kunnat bygga sina hus säkert får hela samhällen raserade. Listan kan göras lång lång.
Insamlingarna lär inte ta slut. Behoven likaså. Men det är sorgligt. Vi borde ha kommit längre 2016. Kanske beror det på i-ländernas egoism. Dom rikas skygglappsliv. Ska vi få en förändrad värld behöver vi nog först förändras själva. Då finns det möjlighet att få en bättre värld. Vi behöver nog se på dessa behov utifrån ett närmare perspektiv. Så nära att det berör vårt eget tänk, liv och plånbok.
Pedher´s blogg 