I går satt jag och tittade på SVTs program ”Min sanning” med Anna Hedenmo. Hennes gäst var Ulf Ekman. En av Sveriges kristenhet mest kände pastor, troligen är det så. Mannen som konverterat till katolicismen.
Det gjorde att jag blev extra intresserad. Vad är hans sanning? Det gjorde mig helt enkelt nyfiken. Nu kanske jag kunde få en del svar jag gärna skulle vilja ha av honom. Men också få höra vart han står idag. Jag bodde i Laxå när han gjorde sin entre. Så man kan ju (nästan) säga att under hela min uppväxt har han satt sitt avtryck i den kristna världen i vårt land.
Så ”min sanning” med Ulf tänkte jag skulle bli lite extra intressant.
Men hur blev det? Snarare Anna Hedenmos sanning. Och jag borde väl inte bli förvånad. Det är ju SVTs programidé. Allt för ofta är deras, redan avgjorda, åsikt och hållning det som gäller. Annan åsikt och hållning är inte det man vill leverera.
Hennes hållning i frågeställningarna var ju uppenbarligen inte frågande. Snarare påstående och statement. Hon har tex redan bestämt sig att Gud inte kan höra bön och hela människor. Men snälla, vi lever i 2015, så många kan berätta om att det faktiskt fungerar. Att då ställa frågan på det viset visar på oförstånd och är inte proffsigt. SVTs hållning ”för-palestinskt” gör att hon inte blir nöjd med svaret liksom om abort och väljer att avsluta och bara gå vidare . Knepig hållning.
Nej, det blev Annas sanning. Det hade varit ett bättre namn på programmet.
Men avslutning blev bra. När Ulf längtar till himlen blir Anna ställd och svarslös. Kanske det visade på hela programmets hållning.
Tack Ulf. Hade hoppats på fler sanningar från dig, men du fick inte den möjligheten. Hade du svarat rakare så hade du tagit dig möjligheten. Då hade din sanning övervunnit Annas sanning.
Men det är ju klart…… det är ju bara min lilla fundering omkring denna utfrågning. Läser man kommentarer på Facebook så inser man ju att det finns andra sätt att se på detta program. Japp, så är det. Så får det naturligtvis också vara.
Pedher´s blogg 