Längtan efter tro – och kunna släppa alla ”om ändå inte..” och ”varför..”

När mycket snurrar inom om oss kan längtan efter tro och tillit växa till.

Livet är ju inte alltid en spikrak väg. Den kan kantas av slingriga bergsvägar, till synes otillgänglig terräng. Vägen kan korsas av flodvågor av bekymmer som vill spola bort oss. Uppförsbackar där livets krafter sätts på prov. Hissnande nedfaret på både gott och ont.

Det är nog då längtan efter en tro på en Gud som kan hjälpa blir som allra störst.

För i medgång har tron en tendens att falla tillbaka något. Tyvärr. Det är under den perioden i livet vi bygger vår tro och tillit inför ett svårare landskap att navigera i.

Trons utmaning är nog känslan av ”varför” och om ändå inte det…”. Händelser, känslor och upplevelser som ifrågasätter tron och Gud. Att släppa alla dessa ”varför” är i sig en utmaning.

Längtan efter en tro behöver få förkörsrätt i den till synes otillgängliga terrängen då vi brottas med ”varför”.

Den dagen vi får modet och kraften att släppa ”varför” och ”om ändå inte…” öppnar det sig en ny väg framåt. Menar inte att att vägen blir som en nyasfalterade motorväg. Men en jämnare väg efter hand.

För alla ”varför” finner inte sina svar. Det är livets stora gåta. Men jag menar att många varför får sina svar i tron. I tron på Gud. Inte så att det är en quick fix. Ibland är det så. Att Gud kommer med en överraskande lösning som svar på Bön. Andra gånger dröjer svaret. Men tron bär oss igenom.

Längtan efter tro är för mig att få hitta uppvindar. Alltså hitta en hund som gör att jag lyfter på något sätt. Där jag känner att det bär. Livet får vind i seglen typ. Måste inte innebära ett liv med högtflygande planer med stor framgång. Inte alls. Utan ett liv där jag känner att tron bär mig framåt. En tillit som gör gott inom mig. Det är då det kan snurra lite omkring oss men trons tillit ger en inre trygghet. En trygghet som , i maggropen, säger att det kommer att lösa sig.

Längtan efter en tro gör att många varför bleknar. Bleknar så att dom tappar sin kraftigaste dragningskraft. Dom får komma in i skuggan lite. Alla ”om ändå inte…” får en annan dimension. Kan inte påverkar så stort. Längtan efter tro drar oss högre upp över dessa ”varför” och vi får ett bättre perspektiv. Får se över muren som står framför. Vi får se kraftens möjligheter.

Ge upp dina ”varför” och låt tron och tilliten ge dig luft att lyfta dig framåt.