”I min nöd ropade jag till Herren och Herren svarade mig och ställde mig på rymlig mark” Ps 118:5
Ibland kan omständigheterna omkring oss föra att livet känns trångt. Vi tycker liksom att bekymren tränger på och det blir mindre frihetsyta omkring oss. Nästan som att rummets väggar kryper allt närmare och rummet blir litet. Det blir svårt att röra sig.
Att då få ropa ut till vår barmhärtige Gud som ser i det fördolda är gott. Han som kan känna med oss. Många gånger är det så befriande att i sin ensamhet med Gud bara få prata ut det som tynger. Att få sätta ord på det som gör att det känns trångt.
Jag har mött det så många gånger i själavårdssamtalet att vederbörande sagt att man sagt den allt. Man har blivit till sådan hjälp. Man tackar för råden. I själva verket har man inte sagt mycket. Kanske tom ingenting. Man har bara lyssnat. Vederbörande har fått, genom sitt ”prat”, lättat på trycket. Fått helt enkelt pyst ut det som känts tungt.
Det som händer är att man får uppleva hur Gud ställer oss på rymlig mark. Det som förr känts som trångt och påträngande har man fått lämna. För en stund eller för alltid. Det är som att få ny fräsch luft där det förut var unket instängt.
Prata med Gud en stund innan du läser min bön. Prata ut det som känns instängt och påträngande tungt. Så ber vi sen tillsammans.
………………..
Herre, vi ber att du skall ställa nn på rymlig mark. Ber dig Herre att du skall ge ny luft. Ge frihet och tröst. Tack för att du är all råds Gud. Tack att du har kraft att förändra och förvandla. Tack för att du räcker till för den mest trånga och svåra situation. Tack för att din nåd räcker till för oss alla.
Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn. Amen
Pedher´s blogg 