Ibland kan det vara som just denna bild och film vill åskådliggöra. Hittade den på youtube nyligen. Vi försöker forma en bön men vi får börja om igen. Och igen och igen. Så känns det som att vi ger upp. Slängar alla suckar och ord i en stor röra framför Gud. Som att vi ger upp försöken att forma vår innersta bön. Vi hade tänkt oss att beskriva vår situation och be honom om hans stöd. Vi räknar inte med att han ska förstå. Men gör ändå ett försök. Så känns det som att alla orden bara blir huller om buller. I en stor oreda om vart annat. Vi nästan skäms för vår oförmåga att forma en vettig bön.
Så kommer svaret från vår Herre , så barmhärtigt. Så omsorgsfullt.
Hur röriga våra böner än är, hur svårförståeliga dom verkar bli, så förstår Gud. För han lyssnar mycket större, djupare och bredare. Läser mellan raderna. Ser vår innersta nöd från insidan. Hans perspektiv är inte utifrån. Han ser och lyssnar inifrån. Han, om någon, kan säga ’jag vet’.
Så du behöver inte ge upp. Du behöver inte känna dig frustrerad och uppgiven. Han vet. Han älskar dig
”Redan innan jag har ett ord på min tunga vet du, Herre, vad jag tänker säga.” Psaltaren 139:4 NUB
Tänk vilket gott löfte. Historisk har han lyssnat till dig. Nu lyssnar han. Inför kommande dagar kommer han att lyssna.
Redan innan….. förstår vi det på djupet. Det innebär att han redan innan har läst av läget. Sett orsaken. Sett kaoset. Helt enkelt redan vet. Vi har en Gud som då inte vänder ryggen. Han väljer att stå kvar. Det är stort.
Din bön är hörd innan du formade den med dina läppar.
Pedher´s blogg 