Hur ska man kunna tro på Gud utan att ha sett honom?
I en tid då vi vill ha bevis till varje pris kan tron på Gud vara rätt svårbevisad. Vi vill ha tydliga bevis som på något sätt överbevisar oss och lite till.
På ett sätt finns det inre tydliga bevis om Guds existens. En inre magkänsla som håller.
Man skulle kunna beskriva det som en inre bild som växer fram. Den skapas när man låter sig beröras av Gud och Guds Ande. Genom den beröringen skapas denna inre bild. Det är som vårt inre pejlar in Gud och vi ser honom på något förunderligt sätt. Det kanske inte är ett tydligt fotografi på honom men ändå en bild. Ett försök att beskriva det är som första gången jag såg mina söner på ultraljudsbilderna. Jag kunde inte tydligt se deras anletsdrag men ändå visste jag att det var dom.
Den inre bilden är mer viktig för mig i min tro än alla synliga bevis på Guds existens genom dom under och mirakler vi ser. Det ger mig en frid och tillit.
Tron kan inte bevisas utan bygger just på att det är tro och tillit. Men jag har upptäckt att det är gott nog. Det bär. Det handlar om att låta sig tappa greppen om den vanliga synen på bevis. Att låta sitt inre tala. För inom oss finns det andliga. Gud har lagt ner evigheten i vårt inre. Som Bibeln beskriver det – i våra hjärtan.
Det går att tro utan att kunna se Gud med sina vanliga ögon.
Pedher´s blogg 