Idag är det Tacksägelsedagen. En dag där vi kan tänka mer på tacksamhet än på önskan om något.
Det finns en psalmsång som har en go text tycker jag.
Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dej, där var ton skall en hyllning till dej bära. Och i dagar av glädje och dagar av sorg vill jag leva var dag till din ära.
Denna text handlar om ett livsval. En inställning på något sätt. Att bestämma sig för att leva i tacksamhet.
I en av verserna sjunger vi ”jag vill tacka med skönaste ord”. Det finns en orsak till det. ”För din kärlek och nåd som är gränslös, jag vill tacka för allt gott du gjort.” Betänk det. Det finns så mycket att tacka Gud för.
Kanske behöver vi sjunga som i sista versen ”Herre öppna på nytt mina ögon så jag ser….” Vi blir lite hemmablinda. Kanske att vi ibland också glömmer allt gott han gör. Kanske tom tar för givet. För det kan vara så att ”sången någon gång tystnar eller störs av oro och strid” som gör att vi förblindas inför allt det goda vi har orsak att vara tacksamma för.
Det är i sådana lägen, i den förblindade tillstånd, vi riskerar att bli bittra och besvikna. Ledsamheten gör att vi inte är glada. Att då påminna oss om allt det goda han gör och gjort hjälper oss till tacksamhet.
Så kanske det finns en väg denna sång vill påminna oss om. ”Jag vill göra…” – att bestämma sig för att göra. Att mota allt annat i grinden.
Vi behöver flöda över i tacksamhet. Inte ta för givet. Både i relationer och arbetslivet med sina kollegor. För tänker vi efter har vi mycket att tacka våra vänner runt omkring oss för.
Tänk vad mycket det lilla ordet tack kan gör. Både för den som får det det sagt till sig som inom oss själva. Det gör något gott med oss alla.
Tacksamhet har en inneboende kraft i sig. Släpp fram den kraften.
Pedher´s blogg 