När jag var typ 6,7,8 år så där så älskade jag inte att gå till tandläkare. Jag kan fortfarande framkalla känslan hur illa jag tyckte om det. Det gjorde ont. Tandläkaren var hårdhänt. Tror aldrig jag fick bedövning. Så det var en pina att gå till denna plats. Inte var det enklare när jag hade rätt mycket hål i tänderna när jag var liten.
Det satt i ganska långt upp i åren. Tills jag mötte en tandläkare som insåg bekymret. Man kan klart säga att han helade mig från denna ångest. Igår mötte jag en kollega till honom. En kvinna som var så lätt på handen att det gick hur bra som helst. Jag kan konstatera att jag har kommit över dom hemska upplevelserna som barn.
Så har jag mött en del olika saker i livet som inte har varit speciellt roliga att möta och gå igenom. Men en sak är säker , jag har kommit både igenom och kommit över dom.
När man är mitt uppe i dom så har man svårt att se utvägen. Inser inte möjligheten till förändring. Men hur det än är så kommer man förr eller senare igenom det.
Med all respekt för vad du möjligen just nu går igenom. Jag tänker att det är rätt bra att bli påmind om att du kommer att klara det. Du kommer att gå genom det. Du kommer över det. Även om du inte ser det klart just nu. Det kan kännas som ett berg som står i vägen.
Min bön blir denna dag så här:
🙏 Herre, jag ber att du ska gå lite extra nära den dom idag kämpar med något. Något som kan upplevas som ett berg. Ett berg av bekymmer. Eller ett berg av ångest. Kanske motgångar som känns övermäktiga. Jag ber att du ska visa ett ljus i tunneln. En soluppgång över bergstoppen. Att ett hopp, om än litet, ska tändas djupt därinne. Så att ingen kan ta det. Amen 🙏
Hur det än är – välj att tro. Hur omöjligt det än ser ut – välj att tro på möjligheten. Det finns en väg och du kommer att finna den. Tro mig, du kommer över det du möter nu.
Och du, vi kommer över denna pandemi. Var så säker.
Pedher´s blogg 