Hur ljuvligt att få vara en ton från himmelen, ifrån Guds eget väsen den rena kärleken
Här nere till vårt öra så många missljud når, Men Gud är saligheten, säll den som det förstår.
När anden stilla vilar, sitt fäste har i Gud, i hjärtats inre formas de rena lovsångsljud
När Gud slår an ackordet i himmel och på jord, då blir av hela mänskan en lovsång utan ord
Men för att därtill komma man måste bliva tom. Det måste bringas tystnad i hjärtats helgedom
När Herren där vill tala man måste vara still, att Han med instrumentet får göra som Han vill
När egenviljan brutits, dess röst har tystnat här, jag uti Jesu händer kan bli vad Han begär
Ty det är hemligheten, att Gud ifrån sin tron blott ur ett ödmjukt hjärta kan bringa fram en ton.
(Text: Linnea Hofgren, Kerstin Lundin 1905,1985 Music: A Olovson 1924)
Det är som att Gud vill visa på att hans ton från himmelen, hans budskap till denna jord, går genom oss. Som att budskapet tar en sväng in i vårt inre och ut till dom som finns runt omkring oss.
Tänk vad stort. Men det stämmer till eftertanke. Respekt. Allvar. Samtidigt en glädje och tacksamhet att han gör sig beroende av dig och mig. Det är stort.
Pedher´s blogg 