Den oroliga vilan….

Inte vet jag hur din förmåga är att vila mitt i stormen. Att kunna släppa tänket när det lever sitt eget lilla liv. Jag är ingen mästare på det heller.

Men jag har funnit att jag har inget annat val ibland än att be gud om sin Nåd och omsorg.

Man kan fundera på hur somliga har så enkelt att bara släppa något för en stund. Dom verkar ha löst ekvationen att räkna ut när man inte kan förändra något eller när man kan det. Alltså, till exempel, när man ska gå och lägga sig. Då kan man inte göra något åt jobbets mödor. Utan den får man ta när man kommer dit. Medan några grubblar sover andra gott.

För mig handlar det mycket om att vila i oron. En orolig vila. Jag försöker ta både mig själv och oron och lägga i Guds händer. Vissa tider har jag inget val. Jag kan inte göra något annat. Måste bara släppa det åt högre makter.

Då kan vilan ha inslag av oro men jag är på rätt plats med oron.

Jag kan kämpa med frågor som är jobbiga men jag tänker på frågorna på rätt plats.

Jag blir påmind om några bibelverser som snabbt läst kan uppfattas som någon kvick fix. Verkar lättare än var det i verkliga livet är. Men får orden landa in ger dom en tröst och uppmuntran. Skapar tilltro och hopp.

Kanske kan dessa verser ge dig tro för att den oroliga vilan kan få mynna ut i en inte frid.

Matteus 6:25-33

Därför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta eller dricka, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Far dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?

Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: Inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har!

Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med? Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.