Det är bara att gilla läget
Hur många gånger har jag inte hört det sägas. Hur många har jag inte sagt det själv…
Kanske är det svaret på många av dom situationer vi hamnar i. Det som riskerar ta all vår energi eller bara stör oss för mycket.
Men ibland undrar jag faktiskt. Är det alltid rätt svar på det vi möter och helst hade sluppit?
Jag tänker att man inte alls måste gilla alla lägen. Man kanske faktiskt ogilla det. Vilja ändra på det. Se en förändring.
Visst inser jag att det finns något bra med att gilla läget. Man bara lämnar det bakom sig och går vidare. Så påverkar det inte mig mer.
Samtidigt behöver vi stå upp för sådant vi inte ”gillar läget” på.
Tex: Urban Widholm skriver att en person får avslag på sin asylansökan för att konvertiten bytt kyrkotillhörighet. Klistrar in vad han skriver : ”Migrationsverkets besked: Du har bytt från Pingstkyrkan till Svenska kyrkan. Din konvertering är inte trovärdig = avslag på asyl” Där kan man bara inte gilla läget.
När livet slår knut på sig. Det händer saker som man inte vill hända. Sådant som gör oss så besvikna. Då är det inte lätt att bara gilla läget.
Så skulle man kunna rada upp situationer som det är svårt att ”bara gilla läget”
Men hur gör man med dessa ”jag-kan-inte-bara-gilla-läget”-situationerna?
Jag har bara en väg jag kan finna som kan vara möjlig. Det är att be Gud om nåd att få lämna dom till honom. Och att han påminner oss om att han har all makt i himmelen och på jorden. Att ingenting är omöjligt för honom.
För allt för ofta är det bara så svårt att gilla läget. Bara att erkänna det. Men det finns hopp
Pedher´s blogg 