
Att vara i en annan värld kan ibland vara gott. Att se det ovanliga. Att mitt i det vanliga få vara i något annat för en stund.

Jag tänker att tron funkar så. Hebréerbrevet talar om att ha vårt ankarfäste i himlen.
”Så skulle vi, genom två orubbliga uttalanden, där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi har framför oss. Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget.”
Hebreerbrevet 6:18-19 SFB15
Detta talar om att vår tro, vår själs hopp, når ändå in i himmelens värld. Så att vi som lever här och nu även lever i en annan värld, himlen.
Det gör att tron hjälper oss att leva i en bättre värld samtidigt som vi lever i denna värld. Att vi ibland, när så behövs, kan vi frammana den känslan. Det ger uppmuntran. Jag tror att vi kan behöva det ibland. Att för en stund bara få lämna det som tynger och oroar. Få o vår inte värld blicka in i det som ska komma.
Så när det blir lite för tungt låt dig då föras in i det som kommer. Det ger en stund av återhämtning. En paus från det vanliga. Landa en stund i en annan värld. En värld som får ge dig lite energi.
Den är långt från en djurpark. Den är långt mycket bättre. För den påminner om det hopp vi har. Det hoppet drar oss framåt. Uppmuntrar och ger ny kraft. Inte så dumt , eller hur?!