När vi köpte huset Gustafsdal så fanns det en del träd på marken som följde med. Fina raka tallar. Några av dom fällde jag och sågade till virke. Av det virket blev det ett hönshus men också en altan.
Mannen som ägde det innan oss stor kärlek till en enorm tall. När han fick reda på att jag fällt en del träd om frågan blixtsnabbt ”Du har väl inte fällt tallen bortanför jordkällaren?”
Det var en spikrak tall. Den var grov. Om man fällde den och sålde den till virke skulle man få rätt bra betalt för den. Men där den stod blev den bara mer värd efter varje år som gick. En årsring till och stammens värde ökade. Jag fällde många träd men det trädet fick stå kvar. Kanske står det kvar än. Farbror Stymne är nog nöjd i sin himmel för det.
En årsring till och stammen ökar i värdet…
Jag summerar en vecka där jag lagt en årsring till på livet. (Kanske även midjemåttet får jag väl erkänna) Känns lite märkligt att fyllt 50 år. När jag var ung och tex pappa fyllde 50 (då var jag 25) kändes det som en evighet till dom 50. Men ack vad jag bedrog mig. Den evigheten var kortare än jag kunde tänka mig. Samtidigt känner jag mig egentligen inte speciellt mycket äldre än då. Men när jag ser att mina pojkar nu är 21 o snart 25 så blir det ju uppenbart. Tiden har gått. Gått fort.
Samtidigt när jag summerar dom sista 25 åren sen jag uppvaktade pappa på sin 50-årsdag så har det hänt väldigt mycket. Varit med om så mycket som jag definitivt inte ångrar att jag varit med om. Visst finns det passager som känns som jobbiga minnen. Men samtidigt har dom händelserna lärt mig något. Om än dyrköpta erfarenheter. Visst skulle jag på ett sätt velat haft det ogjort. Smärtan att blivit utsatt. Samtidigt väger allt det andra som är så mycket bättre och så mycket mera, upp.
Nu är det ju inte så att vi ökar i värdet bara för att vi lägger ett år till. Vi sjunker inte heller i värde bara för att vi blir äldre. (Fast ibland kan man ju tro det med tanke på arbetslivet tex. ) Ditt och mitt värde grundar sig på helt andra räknesätt och grundvalar. Du är älskad för den du är. Inte den du eller din omgivning ibland anser dig vilja vara. Vår herre beskriver det att vi var älskade innan vi föddes.
Glöm aldrig att ditt värde aldrig har att göra med hur många årsringar du lägger till ditt liv. Eller hur bra du gör något. Ditt värde är oersättligt.
Vi hanterar oftast det som är värdefullt med mycket respekt och försiktighet. Då gäller det prylar som tex vår bil o vårt hus. Vi borde vara minst lika, om inte ännu mera, försiktiga om oss själva. Att inte utsätta oss för något som kan förstöra oss.
Var rädd om dig. Du vet väl om att du är värdefull!!
Pedher´s blogg 