Det är midsommar. Sommaren visar sig från sin bästa sida. Ljusa nätter och långa dagar. Grönskan är som allra bäst.
Midsommar med dess firande har många inslag. För somliga är det dans runt stången medan andra nöjer sig med god mat i det gröna.
Får erkänna att dansen runt stången aldrig tilltalat mig. Har fundrat på vad det beror på. Undrar om det inte har med att göra när jag jag var liten. Vi var på ett firande någonstans i eller i närheten av Uppsala. Det var många där som jag inte kände. Det skulle dansas runt stången. Leka lekar där man jagade varandra. Typ björnen sover eller vad det nu kunde vara. Jag tyckte inte om det. Jag minns att jag hade jobbiga drömmar länge efter det. Ofta minst sagt. Inte alls kul. När jag betänker detta så känns det som att där ligger själva orsaken till att jag inte kunnat känna någon glädje i denna dans. Möjligen har det inget med det att göra. Eller så har det.
Nej, midsommar har mer med just sommar att göra för mig. Det vackra. Det underbara. Precis. Sommar. Man borde väl ha semester just då men det får vänta lite.
När man var liten var somrarna superlånga. Många veckor fick man ledigt. Vad jag minns så var mamma hemma på den tiden. Så jag minns inte att syrran och jag var ensamma. Obekymrat kunde sommaren bara komma dag för dag.
Tänker på alla barn vars sommar inte blir så perfekt. Barn vars tid blir ensamt. Barn vars föräldrar inte kan ge dom någon bra förutsättning. Barn som saknar någon av sina föräldrar. Barn vars föräldrar missbrukar. Barn som är sjuka. Barn som lever i krigsområden. Sommaren kan för dom bli sååå jobbiga. Glad att jag då får vara med i en kyrka som har sommarkul för barn i vår stad
Så midsommar har blandade känslor. Jag är så tacksam att få leva i vårt land. Ett land i fred. Tack gode Gud för det.
Pedher´s blogg 