Läser i gamla testamentet om Hagar. Hon hade flytt från sin familj. Kände sig så ensam och övergiven. Ja, hon hade till och med drivits bort. Hon var inte önskvärd längre.
Hon har med sig sin son där hon irrade runt i öknen. Vattnet tog slut. Maten tog slut. Där ger hon upp. Lägger sin son under en buske. Hon kunde inte se på när hennes son skulle dö. Där och då hör Gud pojkens röst. Då händer det. Gud ropar till Hagar:
-”Hur är det fatt, Hagar?”
Hon som drivits bort, hon som var övergiven, hon som hade kommit till vägs ände, hon som nu gett upp då situationen ser minst sagt hopplöst ut då ropar Gud…
-”Hur är det fatt, Hagar?”
Hon får höra dom uppmuntrande orden ”Var inte rädd!” Där får hon löftet om att pojken ska inte dö. Nej, han skall bli början till ett stort folk. Messenger skriver: ”-Ge honom en rejäl kram!” Pojken var, även han, rädd. Han behövde känna trygghet.
Där, mitt i öknens svårighet och övergivenhet visar Gud Hagar på en brunn med friskt vatten. Där släcktes törsten både hos henne själv och hos pojken.
Den här berättelsen kan verkligen uppmuntra oss. Kanske känner du igen dig på något sätt. Och Gud ser dig i din öken. I det du kämpar med. I det du är orolig för. Han säger likt till Hagar:
-”Hur är det fatt, (ditt namn)?”
Var inte rädd. Här är inte vägs ände. Här börjar en ny väg. Den torrhet du kan uppleva finns det en brunn hos Gud som vill släcka din törst. Det kanske inte skall bli ett stort folk som skall utgå från dig. Men det finns en välsignelse som skall komma ur ditt liv till andra. Så var inte rädd. Gud har hört din tysta bön, ditt rop från ditt inre. Han har koll på läget.
Idag ber vi för riksdagsman Jytte Guteland (S)
Pedher´s blogg 