Idag är det 70 år sedan Auschwitz befriades. Den förintelse som skedde av judar får aldrig glömmas. Idag finns det en förljugenhet hos vissa grupper som menar att detta aldrig har hänt. Det är ett hån mot alla dessa människor. Expressen skrev i lördags om ”dom sista vittnena”. Man kan inte skriva om historien. Den har hänt. Om det vittnar ögonvittnen. Människor som var med.
”- När folk frågar hur min berättelse ska leva vidare säger jag att det beror på dig om den gör det, säger Hédi Fried.” Du och jag har en viktig uppgift att aldrig glömma Förintelsen och berätta den vidare.
Jag minns i skolan hur vi fick besök av personer som varit med. Jag minns att det var en så stark upplevelse att det var svårt att förstå att det var sant. Jag har läst många böcker skrivna i detta ämne. Må dom tryckas igen.
Nu börjar alla dessa överlevare och vittnen bli gamla. Och en efter en lämnar dom jordelivet med alla sina minnen. Vår tid har ett viktigt och stort uppdrag. Att förvalta dessa minnen och aldrig glömma dom.
Sex miljoner europeiska judar mördades, tre miljoner överlevde Förintelsen. När man ser bilderna från dessa läger blir man förundrad över hur människor kan bli mot varandra. Hur kunde alla dessa soldater tro på det dom gjorde? I min värld måste det funnits soldater som inte mådde bra och inte ville vara med om detta. Hur gick det för dom?
Hur kunde en enda person få så många människor bli så hatiska mot ett annat folk? Hur kunde det vara möjligt att en enda person kunde få ett helt system att göra som han befallde? Vart var alla säkerhetsspärrar hos hans omgivning? Varför fungerade inte det sunda förnuftet och det goda samvetet så att detta kunnat hindras?
Det ger oss än större kunskap om att vi idag måste stå enade mot rasism, hatiskhet. Vi måste stå upp för allas lika värde och rättighet att leva.
Samtidigt sker liknande utrotningar även idag. Även om det är i mindre skala är det lika avskyvärt. Man dödar för att man har fel religion. Man dödar för att folket inte följer förövarens ”ideal”. Vi glömmer att det finns på många olika plaster på vår jord man just i dessa tider gör samma brott. Media skriver mest om IS och Ukraina. Syrien likaså. Men vi har så många plaster där människor förtrycks i alla tysthet. Där finns ingen olja vi vill värna om. Inte heller andra viktiga naturrikedomar som västvärlden behöver. I tysthet kan dom fortsätta att mörda.
Dagens minnesdag måste också bli en påminnelsens dag om alla länder vars regimer förtrycker och mördar. En påminnelse om alla gerillakrigare som mördar för att få sin åsikt hörs.
Idag är det en sorgens minnesdag. Men det är också en dag där vi reser oss upp och proklamerar fred och frihet över vår värld.
Bilden är från Expressens artikel i lördags. Läs, minns och glöm aldrig Förintelsen.
Pedher´s blogg 