Ställer inte in utan ställer om

I dessa tider är så mycket inställt. Konserter. Sammankomster. Gudstjänster. Föreläsningar. Och allt vad det nu är.

En tanke och handling har vuxit fram på många platser. Inte minst i vår kyrka. Vi uttrycker det som…..

Vi ställer inte in. Vi ställer om!

Tänk vilken skillnad det. När vi inte kan göra på ett sätt så gör vi på ett annat sätt. Ser det på så många sätt just nu i samhället.

Vilken bra livsstil det är. Vi kan verkligen lära oss något mitt i denna märkliga tid. Att fundera över hur jag lever mitt liv. Behöver du ställa om livet?

Det är intressant hur vi människor, som normalt sätt har rätt svårt att bryta mönster, helt plötsligt gör det. Visst är det intressant. Vi står i kö på ett nytt sätt. Vi har större omsorg om andra. Vi hittar på sätt att umgås när det vanliga sättet inte fungerar. Vi använder teknisk utrustning på nya sätt för att nå varandra. Helt plötsligt hjälper grannar varandra. Det ger hopp om att det finns en möjlighet att ställa om i livet. Använd den kraften. Det funkar faktiskt. Du kan bryta mönster. Det bevisar den här tiden.

Mitt i allt detta inger det hopp. Tillsammans kan vi klara detta. Inte bara kan – vi ska klara det.

På ett förunderligt sätt växer tron på att det ska gå bra för oss. I och med det gryr det hopp. Och kärleken till varandra växer sig starkare. Tänk att tider av nöd och bekymmer gör också något gott med oss.

Att se om hörnet

Tänk om man kunde se om hörnet. Tänk om man kunde sia om framtiden. Tänk om man kunde veta vad som kommer efter nästa ”dörr”. Tänk om man kunde svara på frågan som alla verkar fråga nu. Den om när denna pandemi är över. Då vi kan vara som vanligt igen.

En fråga jag tror att många av oss frågar någon gång är hur det ska bli i framtiden. Kanske just nu en fråga som är extra viktig. Vi vill gärna veta. Vi vill vara förbereda.

Under en tid i livet vet jag att jag bad frekvent:

”Herre, här är jag tills du säger något annat”.

Med den bönen menade jag att så länge som Gud inte sa något annat tog jag det som att jag var på rätt plats i rätt tid. För mig var det gott. Jag vilade i att om jag bara lyssnade och var följsam så skulle den frågan lösa sig när det blev aktuellt. Jag behövde inte se om hörnet. Jag behövde inte söka i horoskop. Jag behövde inte söka profetiska tilltal. Jag vilade i att det skulle bara fungera då.

Jag säger inte att det aldrig dök upp tvivel. För det har det gjort. Men när det väl var på gång behövde jag inte tvivla. Jag var liksom redan i ett ”Ja!” innan frågan ens hade ställts. Jag har insett att det fungerar. Verkligen.

Om vi skulle oroa oss om framtiden hela tiden så tror jag att det skulle bara stressa oss. Vi skulle få svårt att vara i nuet.

Vi kan vila i att Gud har allt i sin hand. Att han vill oss väl. Att han ger oss det vi behöver för dagen. Så för mig är den bönen lika verklig idag.

”Herre, här är jag tills du säger något annat”

Kanske kan den bli din bön också. Vila i att han svarar på den när tiden är inne.

Att söka det normala mitt i det onormala

Går ut och sätter mig på en parkbänk i Rosariet. Dock inte den vanliga som man förstört. Och man vill inte svara på frågan om det kommer en ny. 😔

Men det sitter jag. Jag behöver det. Få frisk luft. Njuta av solen en stund. Komma ur min karantän en stund. För jag gör som mannen från Folkhälsomyndigheten sa….. det är okej att gå ut och få frisk luft. Möt bara folket på avstånd. Och folket jag möter tar en ”omväg”. Går en liten bit längre bort liksom.

Vi behöver hitta något av det normala mitt i det onormala.

För att leva i det onormala kan bli tungt. Hur det än ter sig. Det kan få oss att misströsta. Det kan få både tankeliv och andhämtning bli tungt. Där kraften sinar och energin rinner ur oss. Livet får en känsla av uppgivenhet. Stannar vi i detta onormala blir för tungt för oss att bära. För tungt.

Men lyft blicken och se. Det finns ett normalt mitt i det onormala som söker efter din uppmärksamhet. Som vill påminna dig om hoppet om att bortom den onormala skugga som lagt sig över livet och vårt land kommer få ge sig. Ge sig för det sken det normala sprider. Ett motljus. Som solen som får skuggorna att flytta på sig.

Vi behöver söka oss till det normala. En av dom gudstjänster jag såg i söndags förekom med hälsningen ”Denna gudstjänst är inspelad innan Covid-19 hade börjat sprida sig. Därför sägs det inget i gudstjänsten om det ” Ungefär så lät det. Så skönt tänkte jag. Ett normalläge mitt i det onormala. Vi behöver den andhämtningen.

Med det är vi inte respektlösa för allt som sker. Utan snarare tar vi ansvar. Får då kommer vi att orka längre i det onormala läget. Det normala hjälper oss till kraft.

Jesaja 40:26
Lyft blicken mot höjden och se:
Vem har skapat allt detta?
Det är han som för fram härskaran
däruppe i räknade skaror.
Med sin stora makt
och sin väldiga kraft
nämner han dem alla vid namn –
ingen enda uteblir.

Du är inte bortglömd. Ditt namn är nämnt. Det är det normala. Vila i att Gud har omsorg om dig. Du är sedd av honom. Mitt i det du känner onormalt. Han vill låta sitt normala beröra dig där du famlar fram. Låta dina steg få känna en fast grund att stå på. Mitt i den blåst du nu upplever viner omkring ditt liv.

Herren välsigne er
och bevare er.
Herren låte sitt ansikte lysa över er
och vare er nådig.
Herren vände sitt ansikte till er
och give er frid.
I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.

Odla förtröstan 🌱

🌱 Odla förtröstan 🌱

🌱 Mötte den frasen i helgen. Sug lite på uttrycket igen.

🌱 Odla förtröstan 🌱

🌱 Jag har inte gröna fingrar. Men jag tycker växter är kul trots allt. Det intresset har fått stå tillbaka för att ge andra det utrymmet. Och för att jag nog behövda satsa på annat.

🌱 Men sådd och skörd har alltid intresserat mig. Både i natur och andligt. Fått erfara när sådden inte var så god i mitt liv och frukten kanske inte blev den bästa. Men också hur god sådd gett god frukt på många sätt. Som välsignat och jag stått förundrad över vad Gud gjort.

🌱 Förtröstan – tillförsikt, hopp, lit, förlitande, tilltro, hoppfullhet, förtroende. Det är några ord som får beskriva förtröstan. I en tid av oro kan vi växa i förtröstan. Att sätta vår tillit till dom som förstår sig på detta virus bättre än oss. Att fyllas med hoppfullhet att vi kommer klara det.

🌱 Djupast sett så känner jag att min förtröstan till Gud bara växer. Hur kan det vara möjligt? Möjligen att det vi nu går igenom är så mycket större.och djupare. Fullt ut har vi människor svårt att till fullo räcka till. Gjorde vi det skulle inte det blivit en pandemi av det. Så måste vi på något sätt sätta vår förtröstan åt ett annat håll.

🌱 Hur odlar man förtröstan ? Funkar det att odla överhuvud taget? På ett sätt ja. Klart det inte finns något frö vi kan sätta i en kruka och så får vi skörda frukten förtröstan. Men ändå är det ja på den frågan. När Gud får så in förtröstan i våra liv börjar det gro. Den växer till. Vi upplever att mitt i den oro vi känner växer det fram en djupare trygghet inom oss. Förtröstan till Gud att han förmår ta hand om detta.

🌱 Så jag vill bildligt talat så in förtröstan i mitt liv. Att min riktning är till Gud. Där sätter jag min tillit. Ber för alla dom som arbetar för att minska riskerna och få ner följderna av viruset. Och sätter lin tillit och förtröstan till Gud att han kan ge vishet, beskydd och helande.

🌱 Har en sång inom mig som du gärna får dela med mig ….

🌱 På dig min Gud förtröstar jag
När oro skymmer min morgon dag
För jag vet du är trofast emot mig
När svårigheter omger mig
Så är jag ändå trygg hos dig
För jag vet att du aldrig lämnar mig!
Är det natt eller dag?
Herre på Dig förtröstar jag!
Gud Du är alltid när mig
Ingen förändring finns hos dig!
Du är den samme igår och idag
Och i evighet!
Du är min framtids säkra grund
Du som står fast vid Ditt förbund
Min klippa är Du allsmäktig Gud
Jag ärar Dig

🌱 Herre, så in förtröstan i våra liv. Låt en djup tillit till dig växa fram i våra liv. Amen 🙏

Det skapar många möjligheter mitt i en ”nedstängd” tid

I mångt och mycket är denna tid en prövning. Med all respekt över läget då företagare har det minst sagt kämpigt. Gud hjälpe dom.

Men det skapar också massa nya möjligheter. Kreativa möten där ingen får träffa sina äldre anhöriga. Då möts man framför fönstret och pratar genom mobilen. Fantastiska lösningar.

I söndags var jag ”som vanligt” hänvisad hemma. Jag har aldrig haft så många gudstjänster att välja mellan. Så många kyrkor som sänder över webben.

Man blir kreativ för att hitta lösningar. Som företagaren som ”lånar ut” sin personal till Ica-butiken som behöver förstärkning. Vinn-vinn-situation.

Folk erbjuder sig att handla till den som inte kan/får gå ut. Mans skapar nytt närradio-program för att den som är 70+ och ensam ska få någon form av gemenskap, Seniorradion på 98,5 MHz i Jönköping.

Det känns som att detta kan skapa en ny tid efter Corona-tiden. En tid som gör att vi kommer se varandra mer. Hjälpa varandra mer. Mer vaken över hur situationerna är omkring andra. Tänk om vi kan verkligen behålla det efter detta.

Man kan uttrycka det att man stänger inte ner utan man ställer om. Vi gör inte som vi brukar vi gör på ett annat sätt. Det är verkligen en positiv förändring. Nya sätt. Nya möjligheter.

Det är en tid av förändring. Vad behöver du förändra? Vad ska det bli för en ny start för dig? Vad lockar dig att börja göra? Hur ser din framtid ut efter denna svåra tid?

Kanske är det just i tider av nöd, tider av svårigheter, problem som hopar sig, blir vi mer lyhörda uppåt. Alltså till vad Gud vill säga. Kanske beror det på att vi är mer sårbara. Mer sökande. Mer villig att höra.

I sig skapar det nya möjligheter. Nya öppningar. Säger inte att Gud sänt någon epidemi. För det tror jag inte. Men han kan använda denna tid till något gott.

Bibeln säger :

2 Korintierbrevet 12:9-10
…… ”Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet.”
Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft ska vila över mig. Och därför gläder jag mig över svaghet, misshandel, nöd, förföljelser och ångest för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag stark.

I vår svaghet kan Guds kraft komma oss till del. För vi inser att vi verkligen behöver den. När allt är bra så uppfattar vi det som att vi klarar oss själva. Vi blir inte så mottagliga för hjälp. Typ ”kan själv”. Men nu kan vi bättre erkänna vår brist och svaghet vilket öppnar oss. Öppnar för hjälp.

…. för min kraft fullkomnas i svaghet.” Det hälsar vår Herre dig och mig idag.

Karantän-tider

Så börjar en ny vecka. Ett ord som är på tapeten nu är ordet ’karantän’. Betyder isolering, avspärrning och man skulle kunna säga att det handlar om att begränsa möjligheterna att komma ut ur ett område. I dessa tider är det för att vi inte ska föra smittan vidare för snabbt. Inom länder och mellan länder.

Karantän måste ju inte vara negativt. Även om man under den tid som det är ett faktum är ganska jobbigt.

Jag tillhör dom som fått finna mig i att hålla mig hemma. Men jag har jobbat hela tiden. Allt för att det ska flyta på så bra som möjligt för dom som kan jobba på plats.

Vårt land har mer jobbat med frivilligheten. Att uppmana folk att självmant hålla sig inne och avgränsat. Verkar ha lyckats ganska bra så här långt.

Kanske har sådana tider en bra påverkan på oss. Vi får tid att tänka. Reflektera. Fundera på livet. Nuet. Framtiden. Vi får helt enkelt hjälp att stanna upp och fundera lite.

Det finns en djupare tanke bakom frivillig ”karantän”.

Matteus 6:6
Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig.

Nu-bibeln skriver så här:

”Nej, när du ber, gå då istället in i ditt rum och stäng dörren om dig. Låt din bön vara en hemlighet mellan dig och din Fader i himlen. Han vet allt och ska belöna dig.”
‭‭Matteus‬ ‭6:6‬ ‭NUB‬‬

Jag tänker att det finns tid för detta nu. Inser också hur svårt det kan vara att ta sig den tiden fast man nu egentligen inte har någon ”ursäkt”. Men om vi kan ta denna ”karantän” kommer det att välsigna och leda oss in i den framtid som nu står för dörren.

En sådan tid hjälper oss att lyssna till vår Herre. Träna oss att lyssna. Helt enkelt komma lite närmare den Gud vi tror på.

Så ”karantän”-tider behöver inte betyda att man är rastlös. Kan istället bli den mest intressant tiden på länge. Så passa på att ta den utmaningen. 🙏🙏

Jag skulle vilja våga tro …

Jag skulle vilja våga tro…. Hur många gånger har man inte hamnat där. Där tvivlet tar vid för en stund. Där man undrar vart Gud är mitt i allt. Där man skulle vilja hör hans röst lite tydligare. Lite klarare. Att svaret kommer på den bön man haft.

Påminns om en text som skrevs 1969. Redan då kunde man brottas med samma sak. Och det mest troliga är att man haft samma brottningskamp genom århundraden. Du kan läsa sångtexten lite längre ned.

Det som slår mig att det, trots denna brottning, har tron ändå hållit. Genom alla tider har inte tron på Gud försvunnit. Tvärtom. Den har över världen tilltagit.

1. Jag skulle vilja våga tro
att någon har mig kär.
Jag skulle vilja våga tro
att Gud kan vara här.
Jag skulle vilja våga tro
att kärlek är
den makt som ändå världen bär.

2. Jag skulle gärna vilja tro,
men vem törs göra så?
Jag skulle gärna vilja be,
men vem kan bönen nå?
Jag skulle gärna vilja tro
att någon ser
den mening jag ej fattar mer.

3. Jag skulle vilja våga tro
att någon ser all nöd.
Jag skulle vilja våga tro
att Gud finns bortom död.
Jag skulle vilja våga tro
att någon fanns,
som ville att jag vore hans.

4. Jag skulle vilja våga tro.
Jag kan ju inte mer.
Som kornet väntar tid att gro,
att livets under sker,
så väntar jag och längtar jag
att jag ska få
den

Att vilja bli älskad. Se Guds närhet. Att tron och tilliten finns där. Känna meningen med livet. Så viktiga tankar.

Som kornet väntar tid att gro,

att livets under sker,

så väntar jag och längtar jag

att jag ska få den

Kanske ändå nyckeln ligger här. Att låta tron planteras som ett frö inom oss. Att göra som vi gör med försådden i dom små krukorna – vi skapar förutsättningar för att fröet kan gro och växa. Så kommer växten. Tron växer. Och det blir till slut en planta med dess blomma och frukt.

Till slut kan du vända sången i ditt liv. Från ”jag skulle vilja våga tro” till att ”jag tror genom allt ”. ’Trots allt’ höll jag på att säga.

Så ge inte upp. Låt tron vara fröet i ditt liv. Ge det näring. Låt den stilla växa. Den kommer att välsigna ditt liv. Mitt i allt du möter. Tron får bära dig. Du behöver inte krampaktigt bära den.

🙏 Herren välsignar dig och beskyddar dig, Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.

Ps Ett bibelord till på din väg…..

Jesus frågade en man som var född blind: “Tror du på Människosonen?” Han svarade: “Vem är han, herre? Jag vill tro på honom”. Jesus sa: “Du har sett honom. Det än han som talar med dig”.Joh 9:1-41

Du ska söka Herren, din Gud, och du ska finna honom, om du frågar efter honom av hela ditt hjärta och med hela din själ.5 Mos 4:29-31