I lördags hände det. En dag att minnas. Då gifte sig Andreas och Julia. Deras största dag i livet.
En dag vi väntat på länge och sen helt plötsligt så är den liksom där.
Bröllop är något helt underbart. Att sin egen son gifter sig blir ju ännu häftigare. Nästan för bra för att vara sant.
När jag fick möjligheten att säga några ord till Julia och Andreas så valde jag att ge dom egentligen bara en tanke. Det var att skapa goda vanor. Goda vanor gör något gott med oss. Det skapar något inom oss som kommer att påverka oss på djupet. Det gör något med våra relationer.
Vad goda vanor är för dig vet jag inte. För mig kan det vara att springa men också att sitta vid vatten.
Nu tror jag ju att vi inte strävar efter dåliga vanor. Men vi kan lägga till oss dåliga vanor som inte är bra. Som på sikt gör något mindre bra med oss.
Jag är så tacksam för lördagens bröllop. Så många som tog sig tid för att åka till Öland.
Återseendet med gamla vänner man inte sett på länge. Att upptäcka att det bara är att ta vid där vi satte punkt förra gången vi möttes. Eller faktiskt nästan känslan av att vi aldrig satte punkt. Meningen liksom hängde kvar i luften och vi bara fortsatte på meningen.
Denna dag sammanfogades Andreas och Julia till ett. Det innebär två släkter länkades samman. Bara det är ju spännande i sig.
Men det innebar också att jag fick en svärdotter och jag blev en svärfar. (?) Det sistnämnda låter ju nästan att jag blev gammal……. men det är ju inte sant , eller?
Hur som helst är jag så glad att Andreas fått en så trevlig fru. En härlig livskamrat. Kan bara önska dom allt gott i livet.
Pedher´s blogg 