Igår hade jag förmånen att besöka Långmaren. Gården där Ivar bodde. Du kan ha sett honom. I filmen Utvandrarna. Det är han som kör oxarna i filmen. Han var den siste i Sverige som bedrev jordbruk med oxar. Strax efter filmen gjordes slutade han med oxar. Oxar var bra. Sega i starten och starka och uthålliga. Sen kunde man äta köttet. På den tiden åt man inte hästkött.
Han vägrade att skaffa traktor. Och telefon behövdes inte. Men han var tidig med att anlägga rabatter. Min morfar och mormor bodde i gården bredvid. Morfar och Ivar hjälpte varandra med en del sysslor på gårdarna.
Det är stort att känna historiens vingslag. Att förstå hur man gjorde förr. Ivar tyckte att det gamla var bra. Det behövdes inget nytt modernt. Så stannade utvecklingen i och med det. Det som var bättre förr var just bättre förr. Men det förde inte utvecklingen framåt.
Gårdagens lärdom blir …
Det som bättre förr var just bättre förr. Men inte bättre nu.
Jag tror att vi behöver lära oss att det dom var bättre förr behöver inte vara bra i nuet. Kanske det till och med inte är bra för nuet. Det skulle helt enkelt hämma vårdtids nu och framtid.
Så det bästa vi kan göra, tänker jag, är att vara tacksam för att det som var bättre förr la grunden till något nytt bra i vår tid. Nuet och framtiden behöver något annat än det som var bättre förr. Vår tid behöver sitt ”bättre förr”. För en gång längre fram är det också något som var bättre förr.
Låt oss aldrig fastna i det som var bättre förr. Utan låt det inspirera oss att hitta det som är gångbart i vår tid.
Pedher´s blogg 