Under perioder spelar jag ganska mycket Wordfeud. För dig som inte spelat det så är det alfapet, fast på nätet. Ganska kul spel. Man försöker lägga massa ord. Helst långa. Så kan man få olika mycket poäng.
Många gånger lär man sig nya ord som man inte visste fanns.
För en tid sedan hade jag en vän som jag spelade mot. När vi spelade hände det ganska ofta att han la ord som jag tidigare inte trodde var möjligt. Jag hade bokstäverna men la det inte. Det var ju lite trist. Så fick han ut ord som var bra och så vann han över mig.
Skillnaden mellan honom och mig var inställningen. Jag tänkte allt för ofta ”det går nog inte”. Så la jag inte ordet. Men han tänkte ”det går nog” och la ordet och det gick hem. Han kunde försöka massa olika kombinationer av bokstäver och till slut funkade det. (Jag har testat det. Det funkar. Jag har lagt ord som jag inte vetat om att det finns. Så har jag fått ord med mycket poäng)
Det lärde mig en sak som jag försökt att bära med mig sen dess. Att ha ett förhållande till saker och ting att ”det går nog”. Det är så lätt att vi tänker negativt. Att vi fastnar i omöjlighetstänket mer än möjlighetstänket.
Tänk vad mycket vi missar när vi tänker att ”det går nog inte”. Så prövar vi inte och sitter där med ett mindre lyckat resultat. Vi behöver modet att våga och släppa fram möjlighetstänket.
Du, det går nog!
Pedher´s blogg 