Att vara flexibel är väl något alla vill på något sätt. Att kompromissa är väl på ett sätt hur livet fungerar. Man får ibland igenom sin tanke och andra gånger inte.
Om man tittar på försöken att bilda regering är det rätt uppenbart. (Klart att S är sura för att alliansen röstade bort dom. I och med det blir det svårt att tacka ja till en inbjudan till samarbete). När det väl kommer till sanningens minut så blir det inte lika lätt.
Slutsats: Att samarbeta över blockgränsen är bara aktuellt om man själv sitter i förarsätet. Att samarbeta är bara okej om man själv bjuder in.
Återigen tänker jag hur lätt vi har att tänka först och främst på vårt eget. Samarbete och kompromiss kan aldrig bara krävas och förväntas endast från motparten. Man måste gå före och visa den goda viljan.
I riksdagen är det ju i och med detta kört att bilda regering. Ingen kommer att verka för blocköverskridande lösningar fast man menar att det måste till. Så nyval/extravalet lär bli den lösningen som måste till.
Mellan oss som individer, jobbarkompisar, grannar eller vad det än är måste det ske på ett annat sätt. Vi måste lära oss att om vi ska komma vidare måste vi kunna vara flexibla och kompromissa. I ett samarbete är det viktigt att se till helheten. Man får bjuda på något för att få något annat.
Om vi inte är flexibla kan det stå oss dyrt. I vårt land kan det bli kostsamt med ett extraval. I vår gemenskap kan det kosta gemenskap och förtroenden. I sig är det rätt kostsamt.
Vi behöver lära oss flexibilitet och kompromiss. Då kan vi komma framåt.
Pedher´s blogg 