När benen värker…

Igår var det sista butlsdagen för detta år. För dig som inte vet så jobbar jag på Erikshjälpens butik i Jönköping. Vi gjorde det med att ge halva priset på allt i butiken. Extra långt öppet.

Men dag med massor av folk på besök. Man påstod att det var bilkö ut till oss från stan.

Trots att kön ringlade sig genom hela butiken och som längst var en timmes köande var det ingen som klagade. Jag mötte i stort sett alla som köade. Det är fantastiskt roligt att möta glada och tacksamma kunder. Så det var en riktigt rolig dag.

Men det känns i benen. 5 timmar stående på samma ställe för att lotsa folk fram till ledig kassa. Bara en kort kaffepaus.

Att summera året som gick där varje dag har varit ett fokus på att frigöra medel för att hjälpa är glädje. Med stor tacksamhet kan jag se tillbaka på detta år. Vad gör det då om benen värker lite?

Söndagstankar – Det finns en plats som väntar på mig

Göte Strandsjö skrev en sång som satt sina spår i historien.

Som när ett barn kommer hem om kvällen och möts av en vänlig famn. Så var det för mig att komma till Gud Jag kände att där hörde jag hemma.
Det fanns en plats i Guds stora rum, en plats som väntade på mig. Och jag kände: Här är jag hemma. Jag vill vara ett barn i Guds hem.

Det finns en plats som väntar på dig. Det betyder att det finns något för dig att se fram emot. Ibland kanske vi känner oss att inte höra hemma någonstans. Kanske har svårt att hitta rätt med oss själva. Saknar vi då arbete gör det nog inte saken lättare.

Den platsen som väntar på oss kan göra livet här och nu mer meningsfullt och mindre ensamt. Därför bibeln har en skön paradox. ”Redan nu men ännu inte”. Det innebär att Guds rike är redan här men ändå ännu inte.

Det kommande livet kan prägla livet här och nu. Den plats som väntar i himlen göra denna jordiska plats bättre.

Men sången har en djupare innebörd tänker jag. Det handlar om att det finns en plats nära Gud som tillhör dig. Den väntar på dig. Ingen annan kan ta den. Så länge du inte gör anspråk på den så står den tom.

När du intar den kommer du att uppleva det som att komma hem. Borta bra men hemma bäst.

Då känner vi också att livet får en djupare mening. Man kommer i sitt riktiga element.

Det finns en plats som väntar på dig

Gud välsigna din dag

Så gick det sen….

Det går ju så många olika ”märkliga” tv-serier numera. Ja, jag tycker nog det. Bonde söker fru för att nämna någon. Sen har vi alla långkörare på tv. När jag kollade in expressen nyligen såg jag en artikel som började med ”så gick det sen för….”. I detta fall ”…för kvinnorna i ”Varuhuset””. Vet inte ens om du kommer ihåg den serien. Varuhuset var en svensk dramaserie som visades i SVT i 60 avsnitt under perioden 10 mars 1987 till 8 april 1989. 60! Ingenting mot Dallas. 357 avsnitt. 1978-1991.

Det verkar finnas ett nöje i att veta hur det gick för dom i en såpa som gått på tv. Det slog mig att det är rätt vanligt att en tidning typ expressen har artiklar på det sättet. Troligen för att folk vill läsa om sådant.

Kanske är det för att vi människor är rätt nyfikna. På ett sätt en god egenskap. På så vis upptäcker vi saker och ting. Men denna nyfikenhet är något annat. Där vi vill veta sådant vi egentligen inte har någon anledning att behöva veta om. Det finns nyfikenhet som mer tenderar till att lägga näsan i blöt än något annat. Där vi vill veta för att kunna känna sig viktig att kunna föra vidare saker. Där vi på ett sätt menar oss känna folk fast vi egentligen inte gör det. Inte mer än att vi känner igen någon i största allmänhet.

Man måste inte veta allt om alla. Man kan bara låta det vara så. Man måste inte veta hur det gick sen. Man kan helt enkelt släppa det. Kanske behöver vi inte veta allt om alla. Nyfikenhet kan bli en sjuka som är svårbotad. Jag kan tycka att det kan bli rätt jobbigt när frågorna blir allt för närgångna. Mest för att när känslan kryper på att man egentligen inte engagerar sig utan bara vill ha något att prata om känns det mindre lustigt.  När man inte vill bli en god vän utan mest är bara nyfiken för stunden. En god vän är mer en person som bara är mer än går på rykten.

Ja… hur det gick sen…. har mindre betydelse…. kanske vittnar det mer om att man kommit ifrån varandra än en nära relation  …..

 

Vad har vi råd med?

Såg en bild som skakade om. En kvinna står med en skylt med jämförelsen mellan summan vi lägger på julhandel kontra kostnaden för migrationen.

Vi kan tycka att det är dyrt med kostnaderna för alla som kommer till vårt land. Men tar man det i relation till alla dom pengarna vi lägger ut på nöjen och julhandel blir det en billig peng.

I relation till vad dessa människor utsatts för blir det ännu billigare.

Själv har jag mött den som, med livet som insats, färdats över medelhavet för att rädda sitt liv. Hade vederbörande stannat i sitt land så hade det också inneburit fara för sitt liv. Så vad var alternativet? Att göra vad det man kunde för att om möjligt rädda sitt liv.

I det ljuset blir det svårt att fundera på vad man har råd med eller inte. För jag undrar om det inte är så att vi allt för ofta väljer vad vi inte har råd med. Alltså sådant vi inte har lust med att ha råd med.

Tro inte att jag menar att vi inte själva får avgöra på vad vi ska lägga våra pengar på. Självklart får vi göra det. Men det blir för mig märkligt att säga att vi har inte råd att ta emot ensamkommande flyktingar när vi kan spendera långt mycket mer pengar på nöjen och annat av mindre betydelse. Betänk bara dom pengar vi lägger på onyttig ”mat” som godis och annat.

Kanske skulle vi behöva omvärdera tänket om ”att inte ha råd” så att det inte går inflation i det uttrycket.

Jag kan inte för mitt liv tro att man flyr från sitt land med allt det innebär bara för att få det glassigt värre i ett okänt land.  Jag tror att man helst av allt skulle vilja vara kvar om det bara var möjligt. Så tänker jag i alla fall.

Handen på hjärtat …. kanske är det ändå så att vi har råd med att hjälpa andra. Den som har det knapert i vårt land behöver inte betala speciellt mycket till denna hjälp. Den som har mer pengar har råd att bistå.

Hur det än är så kan jag inte titta min gode vän, som kommit med en gummibåt,  i ögonen och säga att vi inte har råd. Jag tror nog att så är fallet för fler än mig.

Mellandag

Mellandagarna är ju alltid lite speciella. Ligger dom rätt i läge kan det bli en bra extra lång ledighet med ett par kompdagar eller så. Som nästa år.
Dom har också sin rea. I och för sig så börjar ju denna rea tidigare och tidigare. I år redan före jul.
Mellandagarna har något av återhämtning av sig. Mellan två större helger blir det en andningspaus på något sätt. Innan det nya året tar sats på riktigt.

Det finns också en mellandag som är något av ett vakuum. Man tycker liksom att det är varken eller. Man hamnar i ett läge där livet är tungt. Tänket kan bli svårt.

Men för det mesta är mellandagarna bra. Dom förlänger något bra. Helgerna flyter ihop till en enda lång helg. Och det brukar inte vara någon nackdel.

Mellandag kan också vara en eftertänksamhetens dag. När man stannar upp och reflekterar något. Man stannar helt enkelt upp och kollar läget. Funderar kanske lite över livet. Vart är det på väg? Hur kommer det att bli? Vad vill man ska ske?
Skulle inte tro att någon vill föra in fler mellandagar som är lediga. Men jag tror att dom kan vara just det vi behöver.

Nu kan ju dessa dagar vara svåra för oss som jobbar. Dom går rätt fort över. Det är mycket att göra. Dom som jobbar i en affär med mellandagsrea har nog inte mycket tid att ta rast och reflektera över djupa värden. 😄

Ta vara på dina mellandagar. Dom är i grunden bra.

En tanke för dagen – Sova på saken…..

Tänk vad mycket vi ställs inför. Situationer som verkar kräva snabba beslut. Olika livsval som man behöver ta ställning inför.

Då kan det vara allt för lätt att fatta snabba och oövertänkta beslut. Efter ett beslut kanske man inser att det nog hade varit bra att vänta med beslutet.

Att sova på saken är inte så dumt. Alltså att ge det lite tid. Kanske helt enkelt släppa det inför natten. Sova på saken och ta upp tråden igen nästa dag. Då kanske man kan tänka lite klarare.

Härom dagen fick detta med att sova på saken en vidare betydelse för mig. Kanske vet du om Josef i bibeln. Jesu jordiska pappa. Det står att Gud talade till honom i en dröm. I drömmen får han veta hur han skall göra. Vid ett tillfälle handlar det om att inte vara rädd att trolova sig med Maria. Vid ett annat tillfälle får han reda på att han skulle fly till Egypten för att rädda sitt barn. Genom drömmen talade Gud.

I det ljuset får ”att sova på saken” ett djupare värde. I drömmen kan Gud tala till oss. Vi har sänkt garden och är mer mottaglig. Så använder Gud nattens vila till något bra. I vårt vakna tillstånd har vi så många egna tankar som stör. När vi sover får tankarna vila och Gud får utrymma att tala genom en dröm.

Att sova på saken öppnar möjligheterna för Gud att hjälpa oss. 

Gud välsigne din dag (din natt)

Dom tre

4251E7E9-AAF5-42B1-87F8-CF21D4B67C06Dom tre som kom till Jesus med gåvor kallas för ”dom tre vise männen”. Berättelsen om dom är väl inte uttömmande direkt. Dom verkar vara personer som kollar in stjärnorna. Det hade tänts en ny stjärna. I historiens kontext var det något speciellt. Det gjorde att dom bestämde sig för en resa. Till synes en lång resa. Den förde dom till ett stall långt hemifrån deras eget hem. Kanske var det ett slott. Ibland benämns dom som kungar.

När dom till slut når det stall som kungabarnet hade fötts i är det nog långt ifrån den bild dom hade tänkt sig.  Dom gick först till den plats som kändes mest naturlig. Palatset där kungabarn oftast hade fötts i.

När dom hade hyllat kungabarnet Jesus vände dom inte den närmaste vägen hem. Dom tog inte heller vägen förbi kejsaren som ville veta vart Jesusbarnet hade fötts. Han som ville döda det.

Dom kallas dom vise männen. Kanske inte bara för att dom kanske var forskare, stjärntydare mm som visade på att dom kanske var visare än andra. Jag tänker att deras största vishet var att dom hade förstått vem som föddes. Att dom gjorde vad dom kunde för att söka upp honom. Dom hyllade honom.

CDA7A55E-2778-4BD3-8D31-358CC1B59905Stjärnan i fönstret påminner oss om att en frälsare är född till oss. Det är vist att söka upp honom. Den lyser på på samma sätt som för dom vise männen att något stort har hänt.

Men dag som denna, annandag jul, kan få vara en reflektionens dag. Mitt i mellandagsreans tjuvstart. Att likt dom vise männen leta sig fram till julens kärna. Eller för att ”citera” Jesu egen mor. ”Hon gömde och begrundade det i sitt hjärta”. Då kommer julens händelse bära frukt i våra liv.