När jag var liten sjöng jag i en barnkör. Vi kallades för solglimtarna.
Vi hade en liten kör vi sjöng. Troligen vår signaturmelodi.
En solglimt, en solglimt. Hjälp mig o Jesus att vara.
En solglimt en solglimt. Lysande vart jag än går.
Tror den slutade så.
Solglimt. En glimt av solen. I höstens mörker är det så skönt när solen tittar fram. Solen kan vara borta länge. Men när den väl visar sig är den mörka tiden förlåten på något förunderligt sätt. Solen suddar ut känslan av höstregn. Dess värme gör att kulna dagar glöms bort.
Skymt av solen. Tänk att bara en liten skymt av solen kan göra underverk.
Tänk att få vara en solglimt. Vi behöver många solglimtar i vår tid. Människor som ger ett värmande återsken av något gott och uppmuntrande.
Solglimtar av det gudomliga gör gott hos oss. Vi kan få återspegla Gud och hans omsorg.
Så denna sångstrof får bli dagens hälsning till oss. Var en solglimt.
Pedher´s blogg 