För erkänna att det blir rätt mycket hockey nu. Ganska skönt att koppla av vid nu när arbetsdagarna blir rätt långa. Då behöver, i alla fall, jag slappna av lite med lite förströelse. Så i brist på annat blir det hockey.
När pucken far upp bland publiken brukar det utspela sig intressanta scener. Man slänger sig efter sen och när man fångat den vill man visa upp sin trofé. Man är en vinnare. Bland alla dessa andra i publiken så var set just denna person som fick den.
Vid en match så får en man tag i pucken och man ser hur glad och stolt han blir för denna trofé. Man riktigt ser att den ska han ha med sig hem och lägga på hyllan som minne från VM.
Så händer det. Fram kommer en liten kille och ber om att få pucken. Och mannen ger grabben pucken. Grabben blir så glad. Det blir en trofé för resten av livet.
För mig blir det en bild av att avstå en egen vinning och vinst till någon annans favör. För att göra någon glad. Att vara beredd att släppa något som skulle kunna betyda något stort för sin egen del. Just för att låta någon annan få en glädje.
Jag tror inte att det är så givet. Men det skulle behöva vara det. Det finns nämligen en djupare glädje att finna hos sig själv när man glädjer andra. Så vilken ”puck-trofé ska du dela med dig av”?