En dag kommer vårt ”nu” vara framtidens folks rötter.
Ibland ha vi allt för lättvindigt ratat våra rötter. Personliga men också organisatoriskt. Som att det nästan är pestsmittat. Det var väl att ta i men ändå. Rötterna har ju fört oss till det vi är idag. Så något gott är det ju med rötterna. Lärt oss både sådant som gjort gott. Men också sådant som vi fått sämre frukt av.
Men en sak är säker. Vårt ”nu” är framtidens rötter. Det ger oss en vink om att vara ansvarsfulla.
Kronan på trädet söker sig mot ljuset.
Något av att söka sig mot framtiden. Inte mor rötterna. Likväl är rötterna viktiga. Dom hjälper till inför framtida tillväxt. Rötterna vill att trädet ska utvecklas och bli större. Inte att det ska bli kvar i ett litet träd. Därför tänker jag att rötter kan aldrig göra anspråk på att cementera något. Att det alltid ska se ut som det alltid har gjort. Rötter vill tillväxt och förändring. Rötter vill att man sträcker sig mot ljuset. För då kommer rötterna i sin bästa position. Dom kan växa till och ge trygghet. Samtidigt som dom skapar kraft till tillväxt.
Rötter i dålig mylla skapar sämre förhållanden.
Rötter ska omge sig med god jord. Annars är det bättre att flytta trädet till bättre jordmån. Sett på tv hur man kan flytta stora träd. Kan vara behövligt när trädet står på fel plats med fel förutsättningar. Kanske haltar bilden kraftigt när jag tänker att vi kan tillföra näring från nuet i våra rötter. Då kommer det rätt näring till dåtidens erfarenhetsrötter. Och våra rötter får en rätt och sund påverkan på vårt nu och vår framtid.
Likaså är ytliga rötter sämre rustade inför framtiden. Det är gott med rötter som går djupt.
Om vi inte vårdar rötterna så dör till slut växten.
En växt kan leva länge i för liten kruka. Men det lever med största sannolikhet under begränsade förhållanden. Den växer inte speciellt mycket. Utan lever ”på nåd” typ. Men om vi tillför ny jord, bättre utrymme så mår växten bra.
Vi behöver vårda vår historia. Den välsignar oss. Men den kan aldrig göra anspråk på att styra framtidens förändringar. Men dom hör lika fullt ihop.
Rötter vill alltid se utveckling.
Säger aldrig att det var bättre för. Rötter ser alltid framtida tillväxtförändringar som sin största glädje.
Vi hade aldrig varit där vi är idag om vi inte haft våra rötter. Ödmjukt får vi nog erkänna det.
Så ……
Rötter – kan aldrig göra anspråk på att cementera något. Rötter vill alltid se utveckling och gläds när så sker.
Pedher´s blogg 