Jag skulle vilja ge en ros till alla i hela världen. Alla har behov av uppmuntran. Alla har något som är värd en uppmuntran. Det finns dom som kanske i människors ögon inte skulle få uppmuntran men som är mest behov av det. Något av att ‘ge mig en uppmuntran när jag förtjänar det minst för då behöver jag det som mest.’
För ibland verkar det som vi måste ha en orsak att uppmuntra. Att någon ska ha gjort sig förtjänt av en uppmuntran. Tom att vi inte kan ge någon en uppmuntran för vad ska ”någon annan” säga då?
Nej, en uppmuntran kan aldrig vara fel att ge. Vi får inte drabbas av avundsjuka om någon får en uppmuntran. Då gläds vi med den. För på något sätt smittas glädjen av på oss andra när vi ser vad det gör med den som fått uppmuntran.
Sen händer det något med den som ger uppmuntran. Pröva får du se.
Pedher´s blogg 