Kan man verkligen tävla i musik? I lördags lyssnade på Ring så spelar vi när jag åkte till jobbet. Då pratade Lisa med en kvinna. Hon skulle lyssna på radion när melodifestivalen skulle gå. Dom kom fram till att det kanske var det bästa sättet att lyssna på låtarna. Då blev det liksom bara själva låten som kom fram. Ligger något i det. I TV är det så mycket annat. Allt som händer på scenen. Kläderna. Visst är det egentligen en kompositörtävling egentligen. Men ibland undrar man. Det är då mycket annat runt omkring.
Jag tänker att man kan inte tävla i musik. Musik är så mycket mer. Det liksom är svårt att jämföra olika sångstilar med varandra. Nu för tiden skall rappare, punkare, rockare, vissångare, popare, discofolk och you name it, tävla i samma tävling. Hur svårt är inte det? Känns nästan lite orättvist. Å andra sidan tänker du kanske, ger man sig in i leken får man leken tåla. Absolut. Inget problem med det.
Men eftersom musik är känslor blir det ju lite efter vad jag känner just då. Så det blir lite svårt.
Sen funderar jag på att det är ju aldrig rätt låt som vinner. Och tror man det är rätt kommer dom inte långt fram i själva stora tävlingen.
Musik är så mycket mer än en tävling. Det är ett liv. Från djupet av skaparen som framförs av en utövare som lägger ner sin själ i låten.
Hur det än går i tävlingen så är nog alla låtar och kompositörer vinnare. Dom har mitt i allt brus kunnat göra sig hörda.
Fast visst är det trevligt. Blir lite fest omkring det. Kanske lite extra god mat. Gemenskap framför tv’n. Många har tjänat mycket pengar på hela paketet. Ica, …… SVT……… å kanske någon mer.
Hur som heslst. Jag satt och bloggade och åt knäckemackor helt ensam. Det gick bra det också. Vet knappt vem som sjungit. Vinnaren lär man väl inte missa. Hur som helst. Det är ju alltid fel låt som vinner. Verkar också som det är bättre att komma typ tvåa. Det verkar gå bra för dom också.
Musik ska byggas utav glädje. Av glädje bygger man musik. Mer musik till folket!