Allt förmår jag …..

Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.” Filipperbrevet‬ ‭4:13‬ ‭SFB15‬‬

Allt klarar jag av tack vare honom som ger mig kraft.” Filipperbrevet‬ ‭4:13‬ ‭NUB‬‬

Jag skulle inte tro att jag är så annorlunda i tillit till Gud. Troligen möter vi båda stunder av stark tillit men också stunder av tvivel. Somliga dagar går allt rätt enkelt. Medan andra dagar så är livet mer komplicerat. Vissa tider är fyllda av medgång medan andra tider drabbas vi av motgång. Så jag tror att vi är ganska lika.

Igår blev jag påmind om en vers som jag vill dela med dig. Du läste den i början av texten. Det är ett löfte till oss. Att vi ska klara av det genom den kraft vi får av vår Herre.

Ja, det kan vara lätt att slänga sig med sådan ord. Men tänk efter….

Jag reflekterade över att jag mött mycket av svåra saker. Mött sådant som gjort mig missmodig. Mött det som gjort att jag tvivlat. Men när jag ser tillbaka inser jag att jag klarat mig igenom det. Jag skulle tro att det är så för dig med.

Så uppenbarligen ligger det något i denna vers. Som den gamla sångstrofen säger: ”Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd. Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
”Som din dag, så skall din kraft ock vara”,
detta löfte gav han mig.” (Blott en dag)

Kanske är ändå problemet att vi glömmer så lätt. Missmodet kommer. Så tappar vi en del av hoppet och tilltron. Vi glömmer att det faktiskt fungerat tidigare. Så kommer det också att göra.

Vi kommer att klara det tack vare honom som ger oss kraft. Det är stort. Vi behöver bestämma oss för att vila i det.

Så kanske sista versen i ovannämnda sång får hjälpa oss. Att vila i att vad som än vi möter får vi kraft som gör att vi klarar oss igenom det.

”Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i Ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vadhelst mig händer
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.”

Söndagstankar – allt förmår jag…

”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.” ‭‭Filipperbrevet‬ ‭4:13‬ ‭

Jag har aldrig tänkt mig att den som tror på Gud har per automatik en gräddfil. Framgångsteologin har inte landat hos mig. Att det finns en välsignelse i att sätta sin tro och tillit till Gud betvivlar jag dock inte alls.

Det finns en djuphet i denna vers. ”allt förmår jag i honom som ger mig kraft”. När jag gör mig disponibel för hans kraft genom att vara i honom förmår jag allt. Alltså när jag gör det inoch genom honom. Inte att jag springer iväg och bara förväntar mig och hoppas att Gud ska välsigna och ge kraft. Bara den lilla saken att vi glömde fråga först om han ville vara med.

När vi tar det i rätt takt och från rätt utgångsläge finns det en kraft att hämta. Det är då vi kan räkna med löftet i denna vers.

Så innan vi springer iväg och drar för snabba slutsatser av denna vers är det bra att vi läser igenom den ordentligt. Vi ska göra det vi vet att ham välsignar oss i för då kan vi gör det i honom.

Slutsatsen blir då att vi kan dra vissa slutsatser. När vi inte ser att det tillför oss kraft och att det inte blir så bra så finns det en orsak. Vi har troligen gått i egen kraft. Glömt att involvera Gud. Inte gått på hans initiativ. När vi analyserar det kan vi förstå att vi antingen måste göra om och göra rätt. Eller kanske justera något så att Gud kan vara med.

Men ligger allt tillrätta så ger denna vers en fantastisk löfte att….

”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.”