Håller på att rensa bland mina lådor. Tycker att jag inte har så mycket som bara dräller i mina förråd. Men ack så jag bedrar mig. Antingen har jag missat dom. Eller så kanske det är så att jag mognat i att nu kan jag slänga det. För det är mycket som rensas ut och slängs.
Det är ju så lätt att tänka tanken att ”det får jag nog nytta av”. Eller ”det behöver jag”. Men hur det blir med det inser man ju först nästa gång man rensar i kartongerna. Man har troligen inte rört speciellt många gånger sen sist.
Några kartonger fylls till Erikshjälpen. Några kartonger fylls med skräp. Så märks andra kartonger vart dom ska ta vägen.
Men så skönt det är att slänga. En sådan befrielse att lämna skräpet bakom sig. Man känner sig lättad på något förunderligt sätt.
Är det inte likadant med minnen och händelser? Ibland behöver man rensa upp i minnets arkiv och lämna det bakom sig. Förlåta även den som gjort illa även om den inte bett om förlåtelse. Det är bara vi själva som blir bundna av det. Den som utsatt oss för det förstår inte sin del (fast den borde det). Att du ”slänga” dom minnena befriar oss.
Händelser spm såret behöver vi också lämna bakom oss. Det sätter oss likafullt i frihet.
Nu är det ju inte så lätt att rensa i minnets arkiv. Troligen ännu svårare än att rensa undan massa saker i förrådet. Om det är viktigt att inte ha massa skräp i onödan i garderoben så är det ännu mycket viktigare att rensa undan i minnets arkiv. Vi ska inte gå och bära runt på onödig barlast. Det gör sinnet bara tungt.
Att rensa gör gott. På många sätt. Måste säga att det är så skönt att lämna ifrån sig skräpet. Det skapar utrymme för så mycket bättre. Både i garderoben och i sinnet. Så att rensa är välinvesterad tid. Mycket!
Pedher´s blogg 