I ljuset av framtiden från den öppna himladörren

Gång efter annan gör sig himmelens värld sig påmind.

Den pockar på vårt intresse. Som om den vill glänta på dörren på något vis.

Många är berättelserna om människor som fått en glimt av himmelens evighet. Dom har, på ett övernaturligt sätt, fått se in i denna förunderliga värld.

Samtidigt är det omvänt. Himlen gläntar på dörren för att få en skymt av vår värld.

Den vill på något sätt tala om att det är ”åt detta håll” det bär. Inte skrämmas att döden står om hörnet. Utan att visa på vad vi har att se fram emot.

Det är framtiden som den gläntande dörren berättar om.

Eva Rydberg har sjöng en sång om himlen. Göran Sparrdal har skrivit den. Hon lär ha sjungit den på Bingolotto. Aftonbladet skriver följande: ”ProgramledarenLotta Engberg läste en hälsning från Göran Sparrdal inför framträdandet:

”Det låter som himlen har hittat Eva”, löd meddelandet.”

Och kanske är det just så. Att himlen hittar oss.

Jag vill prova båda ställen, Innan jag kan tänka flytta dit

Eva sjunger att hon vill ha dubbla adresser för att testa. Liksom åka dit då och då. Som att åka till sitt sommarhus och koppla av. Och visst, det är kanske så vi tänka oss tron och himlen.

Men himlen gläntar på dörren hela tiden. För att vi alltid ska ha en försmak av den. Typ ”redan nu men ännu inte”.

I ljuset av framtiden lever vi våra liv här och nu.

Jag tänker mig att det livet blir ett gott liv att leva. Det kanske är just då vi kan stå stadigt med båda fötterna på jorden. Vi vet vart vi är på väg. Under tiden får vi vägledning under livet. Tryggt i nuet med god framtidstro.

Himlen gläntar på dörren för vår skull. För att du ska känna glädjen i den. Med det ljuset på vår väg har vi det lättare att hitta rätt i livet.

Vi behöver på det viset inte prova båda ställena. Vi behöver inte vara osäkra på det resmålet. När tron leder oss dit är det som att komma hem. Du vet, borta bra men hemma bäst. Då är vi alltid redo och kommer säga ”äntligen”.