Söndagstankar – tvivlets grusväg

Tvivel är väl inte det roligaste att fundera över. Ändå är tvivel säkert en av dom återkommande känslorna vi har som människor.

Tvivel – ska det fungera, varför är det så, kommer Gud att gripa in, varför dröjer han? Dom och många andra frågor snurrar i tvivlet. Dom finns där tillsammans med hoppet om förändring och svar.

Jag tänker mig tvivlet som en grusväg. Ibland så mycket grus och hålor att det är svårt att ta dig fram. Dammet yr och det blir svårt att andas. Livets väg är då långt ifrån en fin asfalterad väg som för oss fram i hög och bekväm fart. När hettan slår till mot grusvägen så bildas det ”tvättbräda” och tempot måste drastiskt dämpas så att ingenting går sönder.

Men en sak är säker med grusvägar, dom för oss också fram till något även om underlaget inte är som andra vägar.

Läser om Petrus denna morgon. ( texten finns i slutet av bloggen) Petrus finns i båten och sjön är hög. Den trosfriska Petrus vill gå komma ut på vattnet och Jesus säger sitt kom. Petrus kliver över relingen och det fungerar. Han går på vattnet. Ända tills han upptäcker vågorna börjar han tvivla på att det som fungerade inte fungerade. Han började sjunka. Då ropar han ”Herre hjälp mig”. Jesus kommer och sträcker ut sin hand. Tar tag i Petrus hand och drar upp honom. Då säger Jesus följande: ” Så lite tro du har! Varför tvivlade du?” Dom steg i båten och vinden lade sig. (Matt 14:28-33)

Här är tvivlets grusväg en gropig sjö. Jesus övergav inte Petrus och lät honom drunkna. Han visste att Petrus tvivlade i sin tro och tillit. Jesu ord var en bekräftelse på Petrus läge. Men han gör något. Han sträcker ut sin hand.

Ibland är vi trosfriska som Petrus. Ibland är vi likt Petrus tvivlande och till synes sjunkande.

Ett är säkert, vare sig du tror det eller inte (det liksom tillhör tvivlets osäkerhet) så finns Jesus på din grusväg och gropiga sjö. När vi möter tvivlet får vi utrycka vår bön likt Petrus ”Herre hjälp mig” och möta hans hand.

Som en liten extra tanke….. På grusvägen som gick till vårt hus på landet blev det som jag beskrivit. Gropigt, dammigt och tvättbräda. Då kom det någon och sladdade vägen och den blev farbar igen. Gud vill sladda din livsväg så att den blir farbar igen.

”Båten var redan långt från land och hårt ansatt av vågorna, eftersom de hade motvind. Mot slutet av natten kom Jesus till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: ”Det är ett spöke!” Och de skrek av rädsla. Men genast sade Jesus till dem: ”Var lugna! Det Är Jag. Var inte rädda.” Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet.” Han sade: ”Kom!” Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: ”Herre, rädda mig!” Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: ”Så lite tro du har! Varför tvivlade du?”

Och de som var i båten tillbad honom och sade: ”Du är verkligen Guds Son!””

‭‭

Matteusevangeliet‬ ‭14:24-31, 33‬ ‭SFB15‬‬