Att halta sig fram ……
…… man kommer fram även på sättet också.
Just nu verkar det vara något fel på en led i min fot. Det gör att jag haltar. Lite knepigt när man ska gå. Det känns liksom mindre gott. Snudd på ont varje steg jag tar. Får se vart det tar vägen. I Corona-tider springer man inte till vårdcentralen i onödan. Dom har nog fullt upp ändå.
Det går inte fort men ändå går det framåt. Trots att jag haltar.
Just nu haltar det mesta i vår värld. Det är motigt värre. Men jag vill påstå att det ändå går lite framåt ändå. Med all respekt för den som kämpar oerhört hårt och där livsverk går i kras. Så går det på många andra platser liiiite framåt ändå. Att söka dom ljuspunkterna kan göra att vi inte ger upp. Det gör att hoppet börjar spira.
Livet kan halta fram. Går inte så fort och så bra man vill och önskar. Men det går ändå lite framåt. Tror det är viktigt att se det. Förr eller senare så kommer det att gå lättare och bättre.
Turen kommer att vända. Det beror inte på om du hittar en fyrklöver eller inte. Eller om du vinner på lotto. Det är snart din tur.
Likaså kommer denna haltande värld vi just nu lever i också återhämta sig. Var så säker.
När en skog brinner ner kommer det ny växtlighet som tidigare inte var möjligt. Det finns en kraft som visar sig när det är som mörkast och sotigast. Dess frö ligger och väntar på sin tur. Så mitt i katastrofen finns det en växt som just då och bara då växer.
Även i en torr öken finns det liv. Det kan vara torrt länge. Men när väl regnet kommer väx frön till liv och öknen blomstrar.
Så mitt i ”haltandet” finns det kraft som just då, och kanska bara just då, får sin möjlighet att växa fram. Så ge inte upp. Det kommer något gott ur ”katastrofen” också. Man ser det först. Men efter en tid ser man det som växer fram.
Pedher´s blogg 