Ibland blir man missförstådd eller så missförstår man något. Lite knepig känsla över båda får jag tillstå. Man känner sig lite avklädd på något sätt när man missförstått någon och inser det lite för sent. Rätt ofta är det nog ingen större grej. Ibland inser man att man har kanske sårat någon till och med.
När man själv blir missförstådd så kan det sätta sig djupare. Självförtroendet kan få sig en törn. Man drar sig tillbaka. Ska man våga en gång till?
I kyrkans värld finns det moment som man behöver hantera extra varsamt. Det är personliga hälsningar till någon. Så kallade profetiska hälsningar. Förr var dom klart fler i det offentliga rummet. Min bild är att dom mer funkar i mötet mellan människor idag.
När man kommer med en sådan hälsning gäller det att båda parter är ödmjuka. Den som tar emot måste inte svälja allt. Den ska givetsvis pröva det som sägs. En av vägarna är att fundera på om det slår an en ton inom sig som stämmer in på något sätt. Att möta hälsningen på ett arrogant sätt kan förgöra den andre att aldrig mer våga. För det är verkligen mod som behövs för att orka frambära hälsningen.
Den som ger hälsningen kan aldrig komma på annat sätt än i stor ödmjukhet. Väl medveten om att man kanske inte ”hört” allt rätt. Men vågar ändå.
Se finns det en grupp runtomkring som kan bli rätt avgörande också. Det är mer i det offentliga rummet. Hur agerar dom? Det sunda borde vara att be för det som skett eller sker. Att Gud lägger sitt till. Rättar till bristerna. Och välsignar på sitt förunderliga sätt. Allt annat kan bli rätt sorgligt. Kan göra att vederbörande aldrig mer vågar att höja rösten eller skriva den där raden.
Härom natten vaknar jag av samma sak flera gånger. Rätt knäppt får jag tillstå. Men när jag på morgon vaknar så känner jag bara att detta måste vara något annat än en dröm som gick på repeat. Så jag skriver ner den på mitt flöde i Facebook. Hade ingen annan väg tänkte jag. Just den blev också offentlig. Jag skrev ungefär så här:
I natt har jag drömt en dröm som återkommit flera gånger. Den slutade med samma ord varje gång. Jag tror att någon behöver höra det. Hade jag vetat vem hade jag skrivit direkt till den. Men nu vet jag inte. Så därför skriver jag det här: ”Var inte orolig för din garderob”
Reaktionerna uteblev inte. Och skriver man så får man vara beredd på det. Inga större saker men det var dom vanliga möjliga. Det var tummen upp. Emoji som kramar hjärtat osv. Men det som kanske förundrade mig mest var att flera valde att trycka på knappen med den skrattade emojin. Den som mer ser lite hånskrattande ut. Jag vill inte tro att det var det man menade men det kändes lite att den hamnar där. Den upplevelsen kan ju jag har missuppfattat. Helt klart. Men det kändes lite konstigt.
Vad var budskapet? Att inte vara orolig för sin garderob”. Vad kan det stå för? Kanske att vederbörande har något gömt som den skäms över. Men Guds hälsning var att var inte orolig för den. Den tar Gud hand under försoningen. Kanske kan det stå för händelser man gömt där som man inte bearbetat. Gud tar hand om dom. Kanske skräp i livet som måste bort – Gud tar hand om dom. Allt detta behöver inte hindra att söka sig till Gud….. Något jag har fullt förtroende för att Gud talar till den som lyssnar.
Jag valde att ta bort mitt inlägg. Jag ville inte att, om nu detta var något djupare i, skulle mottagaren inte se folks reaktion. Gud får använda en annan väg. Jag vet att han kan göra det när en väg inte fungerade som det var tänkt. Jag är så trygg i min tro att detta kommer inte påverka mig vad jag tror i alla fall. Men jag kommer att vara mer försiktig i det offentliga rummet. Och har jag nu sårat någon så ber jag om ursäkt och pratar gärna om det.
Jag vet att jag är ute på en svår väg nu. Men detta väckte mig för en sak. Vi behöver vara försiktiga med våra reaktioner. När personliga hälsningar kommer är båda parter rätt sårbara. Då behövs en barmhärtig miljö. En omsorgsfull miljö. Där det kan vara bättre att vara tyst än att riskera missförstå.
Till dig som blivit missförstådd när du tror dig ha gått med en hälsning från Gud. Våga en gång till. Pröva dig själv och ta till dig nytt mod. Det är inte kört bara för att någon missförstått dig. För varje gång du vågar får du större tillit. Så våga.
Idag ber vi för riksdagsman Johanna Haraldsson (S)
Pedher´s blogg 