Vad gör vi av bara farten utan att tänka på vad vi gör och varför ?

I går skrev en vän på Facebook följande:

Hur äter ni korv & bröd? Tillbehör såsom bostongurka, senap och ketchup under korven eller ovanpå korven?

Så blev det ett samtal omkring detta i tråden som blev lite kul att läsa.

Alltså, man kan verkligen fundera på vad vi gör av bara farten utan att reflektera över vad vi gör och varför. Det finns ju berättelser om dottern som skar av en bit på skinkan varje gång hon skulle griljera den. Hon gjorde det för att hennes mamma brukade göra så. För att hennes mamma gjort så. Nu visade sig att det gjordes för att vederbörande inte hade tillräckligt stort kärl till skinkan. Så gjorde generationer likadant av bara farten. Utan att veta varför. Sann eller inte. Men den visar på vanans makt.

Jag undrar om vi vågar fundera över om vi gör typ samma på något område i våra liv. Kanske är lite skämskudde på det kanske.

Kanske skulle bli dagens uppgift. Att reflektera över om det finns något vi gör utan att veta varför. Skulle nog vara lite nyttigt för oss. Eller hur?

Vanemänniskor som vi är fastnar vi lätt i sådant. Och det är svårt att bryta sådana mönster.

Men vi kan också skapa goda vanor. Det sägs att en god vana tar ca 10 gånger att just bli en god vana. Men sen sitter den där. Så varför inte försöka?

Skulle tro att det ligger nog mycket i att vi gör som andra gjort före oss. Om det är så så skulle vi nog behöva fundera på vilka vanor vi ska göra oss av med. Och vilka vanor vi skulle lägga oss till med. Det skulle hjälpa många som kommer efter oss.

För egen del tänker jag att försöka skapa goda vanor. En utmaning i sig. Men jag skulle tro att efter ett tag kommer jag nog inse att det var inte så dumt.

Läs med mig – Petrus Första Brev Kapitel 4

Leva efter Guds vilja … 4:2. Jag tänker att det är väl det vi vill. Men visst är det svårt att blanda in sin egen vilja och den håg man har. 

Kärleken överskyler … 4:8. Skulle tro att här har vi en nyckel men också en utmaning. Tänk vad kärleken hjälper oss att ha överseende. 

Gästfria … 4:9. Om förra versen var en utmaning så är väl denna inte långt efter det. 

Tjäna och betjäna … 4:10. Vi har inte fått våra gåvor för att gömma undan dom. Vi skall använda dom. Inte för vår egen skull. För vår medvandrares skull. Det är syftet med gåvan. 

Gud ger kraft … 4:11 … till att tjäna med den gåva han har gett oss. Så stor är Gud. Vi får ställa oss till förfogande. 

Vila över er … 4:14. Detta tycker jag är stort. Han är med när vi möter motstånd och lidande. 

Anförtro … 4:19. Att anförtro sig själv till Gud måste vara det största och möjliga vi kan göra. Gud är vårt allt. Vi kan anförtro oss själva fullt ut till honom. 

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

När det är svårt att gå in

Det har varit lite kyligt på morgnarna ett tag. Känns ju inte direkt som högsommar då. Så kommer det en varm dag och nästan överraskar. Kvällen igår var ju skön. Länge varm och balkonghänget var ljuvligt.

Det var verkligen svårt att gå in igår kväll. Att vara sitta ute och njuta en sommarkväll är nog sommarens höjdpunkt. Mycket kan man göra som är trevligt. Utflykter. Kolla in vårt vackra land. Promenader vid en sjö eller å. Absolut. Allt detta är så gott. Men en ljum kväll fram emot sen timma slår nog det.

Det är sommar för mig. Då njuter jag lite extra. Att bara vara och låta tankarna få löpa fritt. På något att ger det hela själen en stund av återhämtning och vila.

Dessa sommarkvällar är lite för få av. Man skulle gärna vilja ha det varje kväll maj till september. Gärna ljummet på morgon för frukost ute.

Det är sådana stunder man skulle önska att vintern som måste komma blir så kort som möjligt. Troligen tycker inte den som älskar snö lika som mig här. Men när vårt land läggs mer eller mindre i mörker ett par månader så inser jag att jag mer är sommarmänniska. Kanske får åka utomlands december till januari när jag blir pensionär. 😉

Så tacksam att kunna få ta vara på sådan kvällar som igår. Att kunna vara få njuta några timmar av en kväll som man gärna inte vill avsluta för tidigt.

Tack gode Gud för vårt land.

Skulle tro att vi nog tar allt detta lite för givet. Att det bara är så och det är vår rättighet. Men jag tänker att allt är en gåva till låns.

En sak slår mig …….. Det är inte mycket mygg här. Rör mig ofta i Kronskogen. Likaså för är det inte mycket mygg. Inte alls så fel.

Läs med mig – Första Petrus brev Kapitel 3

Underordna er varandra … 3:1ff. I respekt för varandra. Uppmuntra varandra. Beskydda varandra. 

Välsigna varandra … 3:9. Medkänsla – jag avundas dom som kan detta så bra. Det liksom ligger i deras gener. Vi behöver bli ”smittade” av dom. 

Guds ögon och öron … 3:12. Detta är underbart. Tänk att att Gud vänt sina ögon till oss ovh lyssnar till oss. 

Förklara hoppet … 3:15. Jag tänker mycket på hur vi kan förklara detta för den sekulariserade svensken. Hur förklarar du det?

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

När vet man att man ska gå vidare?

När vet man att man ska gå vidare? I situationer? I relationer? I jobb? Från det sammanhang man är i?

Jag menar inte att man ska alltid leva ingen känsla av att vara i rörelse från något till något annat. I grunden tror jag att man ska vara trogen där man står och verkar. Jag skulle vilja första av allt konstatera att svaret på dom flesta situationer, där vi kan uppfatta oss själva som att vi ska lämna för något annat, är att stanna kvar. I relationen eller sammanhanget vi är i.

Tror att det är ibland lite för lätt att lämna och gå vidare. Man tar inte det tuffa och försöker bearbeta och kanske rädda. Utan det blir det mer enkla och dra iväg.

Med det sagt så kan det finnas läge att gå vidare. Det är inte förenligt med en ett gott liv att stanna kvar.


Det kan vara tid att gå vidare även om det smärtar ….


Att stanna kvar i ett destruktivt förhållande kan inte vara bra. Det kan tvärtom förgöra ett liv.

Det kan finnas sammanhang som inte gör oss gott. Det gör oss mer illa. Det kan vara något som påverkar oss negativ i själen.

Kanske kan det vara så att det finns inget negativ alls. Du bara känner att nu är tiden mogen för något annat. Ett uppbrott kan smärta men det är dags.

Min bön har alltid varit ”Herre, här är jag tills du säger något annat”. Det har gjort att jag rotat mig väldigt snabbt där jag uppfattar att Gud vill ha mig. Det finns inget bättre än att vara på rätt plats i rätt tid. Där man är ämnad att vara. I denna bön har jag vilat och vilar. Somliga tider i ett kortare perspektiv. Andra tider ganska länge.

När vet man då? När är det dags?

Jag skulle vilja vända på det. Så längst man inte vet det ska man stanna, tänker jag. Och vara trygg med det. För när Gud kallar vidare landar det rätt när det är rätt tid för det. Innan dess är det bara en förberedelsetid. Det kommer inifrån. Möjligen kan något utifrån bekräfta. Men den säkra signalen kommer inifrån. Därför kan du vila i det tills du vet det inifrån ditt inre.

Var rädd om dina uppbrott. Dom kan vara lockande men dom är långt ifrån rätt alla gånger.

Läs med mig – Första Petrus brev kapitel 2

Längta efter … 2:2. Hur börjar man att längta efter något bra? Kan man bara beställa det? Kanske sker det genom att man försöker se vad det innebär. Hur det påverkar mig positivt. Vilket gör att jag börjar längta efter det. Kan det vara en väg?

Del av ett andligt husbygge … 2:4ff. Tänk att du och jag är en del av ett andligt bygge i denna tid. Hörnstenen i detta bygge är Jesus. Liksom dess grund. 

Utvalt släkte … 2:9. Du är utvald av Gud. Till att förkunna hans storverk. Låt detta sjunka in: ”Guds eget folk”. Ef 2:19 kallas vi för Guds Husfolk. Vi tillhör det folk som tillhör hans hushåll.

Man ser era goda gärningar … 2:12. Vi gör dom inte för att synas och bli ärade. Men när vi gör dom blir Gud förhärligad. 

Fotspår … 2:21. Att få följa Jesus i hans fotspår. Inte bara rent fysiskt på en stig där Jesu fötter ger avtryck. Utan att följa hans exempel. 

Bar våra synder … 2:24. Han bar dom fysiskt i sin kropp upp på korset. Där försonade han dom genom att ta dom med i sin död. Men när han uppstod lämnades dom kvar i dödsriket. 

Vårdar vår själ … 2:25. Underbar vers. Jesus vårdar vår själ. Är vår själs herde. Som leder oss till dom gröna ängarna för bete. Vila vid vattnen. Dukar ett bord för oss. Psalm 23.

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Att glädja över tid….

Jag köpte en blomma medan sommaren var ung. Den heter bägarranka på svenska. Eller mandevilla om du så föredrar det.

Denna blomma har glatt mig hela sommaren. Blommat från början. Bara blommat och blommat och blommat. Inte bara en blomma lite nu och då. Nej, massor hela tiden.

Tänk att kunna glädja så oförtrutet. Kan tycka att kraften skulle ta slut. Att blomknopparna skulle ta slut. Att det helt enkelt inte skulle kunna komma fler. Men inte då. Den blommar på som om det är det ända den kan och vill.

Mandevilla

Somliga människor är precis som denna Mandevilla. Dom gläder andra. ”Blomma efter blomma”. Det är som deras kraft att glädja aldrig tar slut. Det är som att det växer fram inom dom vare sig dom vill det eller inte (höll jag på att säga). Dessa människor är bara att beundra.

Tror säkert att du tänker på någon nu. Någon i din närhet som gläder dig i massor. Någon du gärna inte skulle vilja mista.

Dessa mänskor skulle behöva besmitta (kannan använda det ordet i detta sammanhang?) oss alla andra. Liksom så in denna positiva kraft i alla andra människor. Hur det skulle gå till har jag ingen aning om. Men jag önskar att det skulle vara möjligt.

Denna blomma skulle inte kunna glädja mig om jag inte lade märke till den. Jag försöker uppmuntra den med att inte glömma att vattna den.

Skulle tro att dessa människor som gläder oss alla andra skulle må bra av att bli uppmuntrade ibland. Det är dom värda. Skulle tro att deras största belöning är dock att se att deras leende tas emot och ger en återspegling i mottagarens ögon.

Till sist….

Det största tack till dig som gläder andra. Du är beundransvärd. Tack för att du fortsätter med att glädja. Ge aldrig upp det. Det betyder så mycket att du sprider glädje ”blomma efter blomma”.

Filipperbrevet 4:4
Gläd er alltid i Herren. Än en gång säger jag: gläd er!

Läs med mig – Petrus första brev Kapitel 1

Fött oss … 1:3. Född på nytt genom Andens verk. Till ett levande hopp. Vi har verkligen något att hoppas på.

Målet … 1:9. Vår tro har ett tydligt mål. Våra själars räddning. Alltså att vi har ett evigt liv att se fram emot.

Helgat liv …1:13ff. Avskilt liv till helgelse. Inget vi kan göra själva. Vi kan förbereda för det. Leva för att göra det möjligt. Men det är Jesus som helgar oss fullt ut.

Friköpt … 1:18. Detta svåra att kommunicera i dessa dagar. Friköpte, inte med dyra pengar, genom Jesus blod. 

Född på nytt genom Odet … 1:23. Här ser vi också att Guds Ord, bibeln, helgar oss. Guds Ord är verksamt. Gör något i oss. Det är Guds eget ord till oss. Guds Ord är levande. Inte bara bokstäver.

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Misströsta

Igår skrev jag om att förtrösta. Ett som jag återkommer till gång efter annan. Ett ord jag kanske är mindre benägen att vilja använda är ’misströsta’. Skulle tro att jag inte är ensam om det

Ändå är det väl det som sker inom oss då och då. Att vi misströstar. Ordet betyder ju att vara pessimistisk. Vilket låter mer jobbigt och kanske till och med mer definitivt. Att misströsta känns för mig att det mitt i allt finns en möjlighet.

Det är verkligen lätt att luta åt att det inte kommer att gå. När det blir lite fööööör mycket så känns det att det är liiiite för mycket motigt.

Tomas Sjödin har uttryckt det så här:

Jag lutar åt Gud

Tänker att det ligger något riktigt bra i det. Det är när man misströstar. Då, mitt i allt det motiga då man inte är så kaxig, får man försiktigt luta åt Guds håll. För det är där vår misströstan får sitt stöd och förändring. För det är där vi kan börja få hopp igen.

Hur var det när vi var små? Det var inte så dumt att då och då krypa upp nära intill och få luta sig mot mamma eller pappa.

Så tänker jag att vi får göra när vi misströstar. Får ”krypa” nära och luta oss mot Gud. Det brukar ge oss tröst och tillit.

Misströstar du? Luta dig mot Gud. Han kan vända på din misströstan och Inge dig hopp om förändring.

Läs med mig – Jakobsbrevet Kapitel 5

Rikedom … 5:1ff. Jag ser inte i bibeln att rikedom är i grunden något fel. Snarare hur vi hanterar den. Hur vår attityd och hållning är till den. Blir det vår ärande ide i livet blir rikedomen fattig. Men vi kan få tjäna Gud med den.

Väntan … 5:7. Hela vårt kristna liv är en väntan på den stora Dagen. Inte i rädsla. Utan i hopp om en bättre värld. Väntan som sker i tillit.

Herrens ankomst är nära … 5:7. Bibeln skrevs för många hundra år sedan Då var Herrens ankomst när. Så mycket mer nära är den nu. Ganska logiskt. Men hur är vår förståelse inför det? Hur påverkar det våra liv?

Trons bön … 5:12ff. En rättfärdigs bön förmår mycket. Den är mäktig och verksam. Hur då? Den har satt sin tillit till Trons upphovsman – Jesus Kristus.  När vi ber vet vi vem som skall ge svaret. O att det fick sjunka in i oss. ”Trons bön skall bota den sjuke” (Vers 15). Bön som har rätt fokus. Inte på vår egen kraft ch förmåga. Den kommer vi inte långt med. Utan den har fokus på Jesus Kristus Guds Son. Han som har all makt i himmelen och på Jorden. 

Förmedlar … 5:16. Levande bibeln skriver: ”Den som har fått sin synd förlåten förmedlar Guds kraft när han ber. Därför kan en sådan person uträtta mycket” En fråga… har du fått din synd förlåten? Mmmm … då kan din bön uträtta mycket därför att den relaterar till honom som förlåtit din synd. Det är stort.  

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag.