Att välja utgångsläge…

Tänk vad olika vi kan se på samma sak. Allt beror på från vilken horisont vi ser på det. 

Vi kan välja att se det från omöjlighetshorisonten.  Från det hållet verkar utsikten göra allting omöjligt. Det finns ingen möjlighet att lyckas. Hopplösheten lyser klar. 

Vi kan välja att se på det från möjlighetshorisonten. Från den synvinkeln har vi mycket lättare att tro på det. 

Detta blir riktigt tydligt när vi ser på samma sak/händelse och har helt olika tolkningar på saken. Helt olika tro på det. 

Jag tror att vi kan välja vilket utgångsläge vi vill se på saken. Vi kan välja att inte tro på att något ska fungera.  Men vi kan också välja att tro att det just ska gå bra. Jag tror att vi kan välja hur vi vill se på det. 

Riktigt knepigt blir det när andra lägger på oss det filtret dom anser att vi ska se igenom. Införstått att det är deras åsikt och hållning som är den rätta. Vad säger att det måste vara just enligt deras tänk? Tänk efter lite? Hur ser den verkliga och rätta bilden i själva verket ut? 

Välj hoppfullhetens blick.  Välj att tänka möjlighet.  Välj att vara positiv. Det går att välja att tänka så. Välj att tro att det faktiskt finns en lösning. Våga välj det förhållningssättet. Då är halva striden vunnen.  Kanske tom den största delen. 

För innerst inne tror jag att vi känner att det förhållningssättet faktiskt är en möjlig väg.