Som du kanske har sett så låser jag Johannesevangeliet just nu. Nyss läste jag om en pojke:
””Det finns en pojke här som har fem kornbröd och två fiskar. Men det räcker ju inte åt så många människor.”” Joh 6:9 NUB
Enligt vissa källor tänker man att den pojke är omkring 7 år. Någon som man kanske inte räknar med i dessa sammanhang direkt. Det han hade var inte mycket. Fem små bröd och två små torkade fiskar. Skulle räcka till honom själv. Men Jesus ser något större än det lärjungarna ser när dom konstaterar: ”Men vad förslår det till så många”.
Jesus uppmanar alla att slå sig ner. Välsignar maten och delar ut. Och vi vet hur det gick. Det blir 12 korgar över efter att alla, 5000 män plus kvinnor och barn). Man blev mätta.
Tänker på två saker från denna händelse…
Man kan verkligen känna sig liten och obetydlig. Att människor i sin omgivning inte räknar med oss. Jesus visar här att han väljer inte bort någon för att den är för liten eller kan uppfattas obetydlig.
Det som man kan uppfatta som litet är tillräckligt för Jesus att göra något stort av. Det blir till och med över.
Det finns en som tror på det du har nedlagt inom dig. Tro på det du med. Våga lämna över det till att användas av Gud. Han välsignar det till något som får betydelse.
Du är inte obetydlig i Guds ögon. Det du har är inte för litet. Det är stort.
Skrev om denna berättelse för några år sedan. Den bloggen kan du läsa här.
Pedher´s blogg 