Det sägs att Tiden läker alla sår…
Ibland är jag inte så säker på det. Såren påminner om det jobbiga i det förflutna. Kanske är det då som det mer är ärren som gör sig påminda.
Alla bilder haltar. Men jag har ju opererats några gånger. Vissa gånger har det inte påmint sig någon gång. Läkt och bra. Bara ett ärr som berättar en historia. En annan gång så har resultatet blivit mindre rörlighet och värk. Mina axlar hoppar inte ur ngt mer men jag blir påmind om dom rätt ofta. Nej, jag har ibland svårt att tro att tiden läker alla sår.
Jag lutar mer åt att tiden jobbar med oss. Den processar det som hänt. Den hjälper oss att få distans. Tiden gör att vi på något sätt backar några steg och ser händelser i större perspektiv i ett annat ljus. Det traumatiska blir inte fullt så läskigt och hemskt på ett längre avstånd.
Efter hand kan vi gå vidare med ett ärr som visserligen påminner men inte smärtar längre. Vi kan minnas med en större bild som gör det lättare att se dom ljusa partierna. Inser att dom är fler än dom mörka.
Bibeln liknar vårt liv vid en väv. Som vävs efter hand. Med alla dess olika mönster och färger och nyanser. För att se den verkliga bilden måste man backa tillbaka lite och begrunda på håll.
Vi kan behöva be om gåvan att släppa. När inte tiden läker, svaren uteblir, när det blir bara lite för mycket, kan vi behöva om gåvan att släppa taget om det. Inser att det inte är lätt. Men i detta släppande ligger det något av ett överlämnande också. Vi får släppa och lämna över till Gud och hans omsorg. Låta honom ta hand om domen och rättvisan. Förr eller senare blir det en upprättelse. När tiden har jobbat för det.
Tillåt tiden arbeta med dig. Låten göra gått inom dig. Jag tror det handlar om att tiden står för Guds omsorg. Han jobbar inom dig. Låter dig läka. Så får du sen uppleva att du blivit okej från det du mött. Ärren kanske kommer gör ont ibland. Ärren kanske påminner dig om minnen. Men dom får inte makten över dig. Du har den makten.
Pedher´s blogg 