Jag är en svensk medborgare. Av födsel och ohejdad vana. Höll jag på att säga. Det går av bara farten liksom. Det slår mig att jag behöver bara åberopa det synligt då jag reser till andra länder. Då behöver jag visa upp mitt pass.
Somliga har dubbelt medborgarskap. Det är ju rätt intressant. Tänk att höra hemma i två länder. Det är stort för den som är född i ett land men flyttat till ett annat på grund av arbetet tex.
Jag har två medborgarskap jag med. Mitt svenska som jag nämnde tidigare om. Och så har jag ett till.
”Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.”
Filipperbrevet 3:20 SFB15. Kärnbibeln Förtydligar det ännu mer med att beskriva det ”Men vårt medborgarskap har alltid varit och är nu fast förankrat i himlen.”
För mig är det stort. Något jag ser fram emot. Något som också ger trygghet i livet här och nu. Bibeln ger en vacker beskrivning av att vi har vårt ankarfäste innanför förlåten i himlen. En bild av att fartyget på livets resa är förankrat stadigt i målet man ska till. Hur det än blåser håller den kättingen. Vi kommer välbärgade hem. Vi kommer inte förlisa.
Vårt medborgarskap här på jorden har en brist. Det gäller bara i detta livet. Upphör när vi dör. Medborgarskapet i himlen är vårt pass till himlen den dag vi lämnar jordelivet. Då är det bra att ha sitt medborgarskap i himlen i ordning. Lika viktigt som det är att ha sitt svenska pass i ordning när man far till ett annat land.
Vart hör du hemma? Jag hör hemma i Sverige och i himlen.
Pedher´s blogg 