Budgetpromenad

Budgetpromenad

Du kanske har sett den tidigare. Igår var det dags igen. Budgetpromenaden. Sveriges finansminister vandrar till riksdagen med nästa års budget.

I år hade hon lämnat kvar en del av den på kontoret och bar bara en del av den till plenisalen.

Man kanske inte ska lägga någon större vikt vid den saken men lite kul blir det. Man orkar inte bära den i sin helhet. Vad bådar det ?

Men det finns ett folk som kommer bära en helt annan budget som man inte bara kan ta en del av. Eller lämna kvar på kontoret. Och det är sin egen budget. Den som ska finansiera den mat man behöver äta. Den ska köpa kläder och betala hyran. Bensinen. Elen. Och allt detta har blivit dyrare.

Den budgeten är grymt tung att bära fast den är väldigt tunn.

Utifrån mitt perspektiv , vilket är naturligtvis rätt begränsat , ser jag ett samhälle som avvaktar. Man tar det försiktigt. Håller i sina pengar, det man har, så att man ska klara det viktigaste. För om marginalerna var små tidigare så är det ännu mindre nu.

Jag minns när vi bodde i Stockholm. Jag studerade, inkomsten var låg som lärare. Det var klart svårt att få ihop det. Det var inte bara en gång som vi fick be Gud om hjälp. Och det hände. Inte alltid som vi trodde det skulle ske. Tex, en stövel blev stulen. Vi hade inte råd att köpa nya. Gud hörde bön. Helt plötsligt stod den där på den plats den hade tagits från. Någon gav mig skjuts hem. Innan jag lämnade bilen fick jag en slant. Precis det vi behövde. På så vis klarade vi året.

I dessa tider kommer det behövas fler sådana under. För många. Budgetpromenaden kommer inte att lösa problemet för många. Lätta på bördan något. Men för somliga kommer ett Guds under behövas. Jag tänker att det hade inte blivit bättre om det var en annan regering. För dessa tider avgör situationen. Inte regeringar.

Vad vi behöver är att be för vårt land och dess behov. Kyrkor behöver mobilisera stöd och hjälp där samhället inte räcker till.

Men glöm inte bort…..

I jämförelse med många andra länder så har vi det väldigt bra ändå. Vi kan fortfarande får sjukhusvård. Andra skulle bara drömma om det. Vi har rent vatten som inte är en självklarhet på många ställen på vår jord. Hos oss är strömförsörjningen rätt stabil om man jämför med tex Tanzania eller andra länder. Många har inte ens el.

Vad vi behöver lära oss att det är mycket vi kan välja bort som vi egentligen bara villhöver. Då, när vi kämpade, insåg jag att det var en hel del man faktiskt inte behövde. Det fanns en hel del man klarade sig utan.

Men en sak klarade vi oss inte utan. Det var att lägga varje dag i Guds hand. Och Gud var god och välsignade dagen. Inget överflöd kom ut ur det. Men vi klarade oss. Tack gode Gud för det.


Idag ber vi för riksdagsman Markus Wiechel (SD)